En förståelses insikt om jojkandet

Ju mer jag läste om Jojken
och tänkte på hur och var samerna levde
Och hur det var för mig
när jag bodde låångt in i skogen
och ofta på veckorna var ensam vuxen om allt ansvar
Om rädslorna och oron i o-erfarenheternas spår..som statsflicka
På vädrets makter
och åskan som fick mig att skälva av rädsla
På björn och andra rovdjur som höll till i min närhet
Allt detta fick mig att göra djupdykningar i mitt inre
För viss rädsla kan öppna upp de tyngsta innerdörrarna
Jag inte kom undan
Hade ingen möjlighet att gömma mig
Då började jag tala högt OCH sjunga
Det verkar ju lite snurrigt ..men var väldigt effektivt
för att lägga mina tankar utanför
och syna dom i sömmarna
För att kunna sortera dom och känslorna
i all den oreda och trassel av rädslors in snärjande trådar
Allt de kom för mig när jag läste om jojken
Och kom då att inse hur effektivt och stärkande det måste vara/är
när man möter ,det man måste gå igenom,klara av
lära känna,förstå sig på
när man lever så gott som ute i naturen
och vad som sker i det skiftande utbudet där
som man ingen makt har över..ingen kontroll