DE OFÖRKLARIGA RÄDSLORNA

Kom att tänka på en sak
När åskan var här på besök... för en stund sedan
På våra olika rädslor
Som vi ofta kan bli retade..eller bagatelliserade för av omgivningen
Inte respekterade för
Av dom som inte har några rädslor inombords..för samma sak
som dom rädda har
Eller så vill dom inte erkänna att dom bär på sånt "fjask"
som dom säger här i Norrland

Skall ta ett exempel
När mina barn var små och även andras barn
Så fylldes jag av en rädsla..näst intill ångestladdad
Och det var När ett barn satt på någon axlar..som sprang omkring med de vilt tjutande barnet
som de i bästa fall höll fast i händerna eller fötterna
Men det var ändå läskigt för mig
DET fanns ju inte så mycket att hålla sig i... på den skumpande vuxnes axlar

När jag var 3 år fick jag åka på min mosters axlar..
hon var 17 år då och ca 1,75 cm lång
Fast min mamma hade förbjudet henne att utföra såna lekar med oss barn

Jag minns inget MEDVETET om denna "ridtur"
Som utan min vetskap ...placerat denna ångesträdsla inom mig
Och som under åren aktiveras VARJE GÅNG jag sett ett barn på någon axlar
oavsett vems barn det än är
"Det är väl inte så farligt...det här är ju roligt..nu överdriver du faran"

Så är det nog tänkte jag...att jag är FÖR rädd om barnen..lite överbeskyddande kanske.
Men det hjälpte föga att pressa in dom orden...rädslan dök upp ändå
Och INTE kunde jag förklara den heller
Då jag ju inte var medveten OM varifrån den kom

Tills för 10-15 år sedan
Då jag fick berättat för mig OM denna händelse
Som gav mig ORD för/till rädslan..som jag numer VET varifrån den kommer
Och kan därför gå i svaromål OM varför jag bär på den
varför jag reagerar så kraftigt och kan BERÄTTA OM FARAN
ORDEN till det inträffade har gjort mig FRI

För jag fick "åka" på min mosters axlar och FÖLL AV
Men jag fick lova med lite skrämsel inblandad
ATT INGET säga till min mor
Och då barn är lojala..och inte alltid vågar berätta..så TEG jag
Men det som hände levde kvar inom mig och blev till en rädsla istället
varje gång
Som jag såg något barn sitta på någons axlar

Min moster berättade och så ...om sin rädsla och sina skuldkänslor
Som dök upp för henne... varje gång jag fick problem med huvudvärk och nacken
DET hade hon levt med genom åren ..den skulden
Det hade jag ingen aning om
Så sorgligt...och så onödigt..så mycken slöseri med våra livsresurser
Tänk om vi fått pratat om det som hänt..Fått bearbetat det
Men hon vågade inte...ej heller jag ...av våra olika anledningar

Detta har fått mig att tänka på dom här oförklarliga rädslorna..vi bär på
Som ÄR som att gå omkring i livet... med en stor hatt... som skymmer sikten
Det vi inte kan förklara... sätta ord på
som det finns orsaker..förklaringar till
SOM vi inte alltid är medvetna om
För att vi förträngt dom...stoppat in dom... längst in i våra INRE skrymslen

Så därför säger jag NU
Respektera DINA RÄDSLOR..RESPEKTERA ANDRAS

Att förlöjliga..tycka det är "fjaskerier"..dumheter ..gör rädslan bara än större
Och får oss att må dåligt över oss själva..för att VI ÄR RÄDDA
Vet själv hur jobbig det varit..hur det känts

Har jag blivit av med den???
Näää ... men det är en stor skillnad
För ångesten...som dök upp...då rädslan var oförklarlig
DEN finns inte längre kvar ...för nu

kan jag GE rädslan ett synligt ANSIKTE..då jag blivit av med hatten som skymt
Ett ansikte som är synligt för alla..För det ÄR SYNLIG för mig
FÖR NU kan jag beskriva...sätta ORD på det ordlösa
SEN säger jag INTE att barn skall sluta åka på axlarna
Näädå..för jag vet åxå HUR ROLIGT det är
Utan bara placera medvetenhetens försiktighet i skuttandet

Det är viktigt med ord..ord ger liv... ett verkligt liv

I SJÄL och HJÄRTA

I Mars 2015 ..skulle DU fyllt 100 år

Men du orkade inte längre..
igår slöt du dina ögon för gott...i det här livet

Sitter här och funderar på ...när DU fanns med oss
Har ju känt dig... sen jag var 27 år
Och även efter skilsmässan från din son Höll vi kontakten
Du..och "farmor" har varit en viktig del i barnens och mitt liv
Varje skolavslutning,födelsedag,student och andra festligheter fanns ni på plats
Och när de kroppsliga svårigheterna dök upp i mitt liv..fanns ni och så där

Med vissa människor behöver man inte förklara sig så mycket
Dom förstår ändå..vad man känner,tycker och tänker
Du var en sån
Vet att du VETAT hur viktig du varit för mig och barnen
Vet och så.. att dom och jag varit en viktig del i ert liv
DET är en SKÖN och VÄLDIGT betydelsefull känsla och så ..att veta


Nu skall jag gå ut..dit där allt som händer och känns tas bäst om hand
UT till NATUREN
och bara låta mina tankar och känslor ..på dig/er
Ta mig vart dom vill

SORGEN har många olika "ansiktsuttryck"
och tar olika lång tid på sig att bli färdigsörjd
Fast när jag tänker efter........
Så blir nog aldrig sorgen färdig..den mattas bara av och dessemellan
dyker den upp igen..när man då och då ..snubblar över alla olika minnen

Alla mina fina och uppbyggliga minnen... genom alla år
Som får mig att tänka på Dig /er med glädje istället för sorg
Är glad över att DU och "farmor" gett mig dom
Hon som gått före dig..och som nog väntar otåligt på din ankomst
TACK..för att DU/NI funnits i mitt liv och spridit ljus
när mörkret varit kompakt och vägen tung att gå
OCH för ALLA glädjestunder som vi delat..

Hälsa "farmor" och mamma från mig..och ge dom en varm kram

AVSKED..kom jag att tänka på
hmm på ett sätt gör jag ju det
Tar avsked av dig...MEN
Så inser jag ..att från människor som lämnat viktiga och känslomässiga spår efter sig
Stannar för ALLTID kvar.. INOM mig
Från dom... vare sig kan,vill eller tar man AVSKED av
För deras "spåravtryck" är för alltid inpräntat.. i min själ och mitt hjärta