GOD JUL

GOD JUL önskar jag er alla . härifrån skogen
Må den bli KÄRLEKSFULL och uppfylla ALLA era drömmars önskningar
Och må den KÄRLEKSFULLT ockupera ALLT och ALLA i HELA vår värld

HIMMELSK ELD

Igår lyste himmeln röd.. som av en himmelsk eld

Det behövs många såna "eldar" runt om i vår värld

För att tina upp alla frusna hjärtan
och ge värma åt alla som har det svårt och lider
I det vansinne som råder ..där man nu bombar och urskiljningslöst
DÖDAR och SKADAR en mångfald människor
Tänk er att leva där i RÄDSLANS EPICENTRUM..att leva i en MARDRÖM

Eller så kanske den röda himmelen visar på
Den smärta och förtvivlans sorg ..
som så många människor tvingas leva med och i ..VARJE dag
Det behövs mycken upp-lysning..för att ge klarsyn och värme
till alla frusna hjärtan och sinnen

Var rädda om er och varandra

VI MÅSTE BÖRJA LEVA SOM LANTISAR

OM detta har jag läst på DN.kultursida
"Kulturdebatt
Vi måste börja leva som lantisar"
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/vi-maste-borja-leva-som-lantisar/

Det finns mycket mer att läsa..en läsning jag VARMT REKOMMENDERAR
Har plockat ut några "tankar" från inlägget


CITAT:"Verklig hållbarhet på det ekonomiska, ekologiska och sociala området
kräver en inre hållbarhet.
En känsla av balans i tillvaron där krav och kontroll möts
i en acceptabel kompromiss. Där vi människor kan bidra på ett meningsfullt sätt till samhället
och i vårt sociala liv.
Vår balans är rubbad och det plågar vårt samvete.
Vi känner skuld. Och det är rätt åt oss.
Skulden skall vi inte träna bort.
Den skall vi inte döva med terapi, shopping eller en resa till Thailand
eller ett sms till Radiohjälpen.
Den skall vi ta in, begrunda och så skall vi välja om.
Göra nya val.
Ställa nya krav på samhället.
På våra arbetsgivare. På våra företag. På våra politiker.
På våra tjänstemän. På våra partners, på oss själva.
Det vore att ta samhällets oförmåga att lösa de utmaningar
vi står inför på allvar liksom vår egen brist på inre hållbarhet".


Storstadsmänniskans konsumtion
är intimt sammanflätad med ett socialt mönster att umgås med varandra.
Det är en spenderande symbios
som är långt ifrån den mentalitet som vi lantisar upprätthåller.
Där hälsar vi på grannarna och hänger i farstun i timtal
innan kaffet sätts på.
Sättet att umgås på kostar litet och medför få förpliktelser.
Det enda vi ger bort till varandra är tid,
vilket vi lantisar har så vi kan gödsla med.
Jag har haft oändligt mycket tid i min uppväxt på landet
men sedan jag blev storstadsmänniska är tid det enda jag upplever att jag inte har.
SLUT CITAT

En härligt uppfriskande debattartikel.
Som jag tyckte om att läsa..av flera olika skäl
Men det tar jag en annan gång..