KLARSYNTHETENS SKARPÖGDHET

God morgon..till en mulen dag HÄR i Sikeå. Först av allt vill jag säga- ATT när något smärtsamt/sorgligt händer i ens liv. Triggar det igång ANNAT som legat i träda.Andra känslor.Som man inte hunnit med att ta om hand. -i en kris uppstår som en storm Och det som hållits undan/gömts/glömts "kastas" obenhörlig ut - osorterat För att tas om hand/upptäcka och ta itu med.En kris är ju något som man på sikt kan utvecklas av. Om man inte räds kraften i den. Vilket man inte gör OM man vet vad det handlar om. När man fått kunskapens erfarenheter . Då vågar man stå kvar i stormens öga. Men så har det inte alltid varit.Men ett har jag lärt mig Att ta ett steg i taget. Och att även ett myrsteg ÄR ett steg framåt.

Sen/när Jupiter och Ivanhoe flyttat till sitt nya hem. Gick luften och lusten ur mig.

Fast jag just då inte insåg fullt ut vad det gjorde med mig. Dom var ju en så stor del av mitt liv.(.På min vandring genom årets alla olika årstider) som jag såg fram emot att vakna upp till och få träffa varje morgon-dag. Det är/var lite som att bli känslomässigt amputerad.När dom flyttade Fick nyss en video på killarna från deras nya hem Och jag storbölade av saknad. Det fick mig att inse att jag varit deprimerad. Utan att vare sig inse vidden av det och djupet av min sorg. För det första att inte kunna ha kvar mina "killar"Därför min kropp inte skulle klara en vinter till. Det var en jobbig sak att inse. Sen har jag tvingats inse en sak till OCH det har med åldern att göra. Den jag nästan aldrig brytt mig om att tänka på. Då min inställning är; "att jag har ett liv som skall levas INTE en ålder" Så klev ålderstänket ändå in på arenan och rörde om. (I och med Killarnas flytt.) Ni vet känslan...den där sköna/mysiga känslan av att drömma, planera- att hå något att se fram emot. att förverkliga. Då ställde sig det där med åldern hindrande i vägen. Som en bromskloss jag inte nu - men som jag alltid annars kunde ta mig förbi eller över. DEN KRAFTEN SAKNAR/saknade jag . Så jag har fått inse att jag måste hitta andra sätt att tänka. andra saker att se fram emot. Ibland dyker några tankar upp ,som dom här...tänk om jg kunde vinna lite pengar. En verklighetsfrånvänd tanke ...men vadå..det är/var en upplyftande tanke som höll mig uppe Och som gav lite ljus i hopplöshetens mörker. Det/sånt man behöver när kropp och själ krisar.Att kunna greppa tag i, som en gren- när man blivit utkastad i forsen. Är TACKSAM mot killarnas nya familj som skickar mig bilder /videos . För det ger mig öppningar och en förståelses insikt över den process jag befunnit mig i och fortfarande är i. Vilket gör att jag kan se och förstå och bearbeta bit efter bit , som läggs upp framör mig i ljuset Att våga möta det smärtsama- öga mot öga och inte vika undan .(jag gillar att möta klarhetens sannings blick.) Hur smärtsamt det än är. För alternativet är inget jag trånar efter. För det stympar mig bara till att leva ett ofullständigt liv . Där förnekelsen och skyddsmekanismerna skygglappar får övertaget DET blir/är ett begränsat liv det. Och värre än all smärta, som ju med tidens gång mildras . Sen har jag ju alla värdefulla , uppbyggliga och underbara minnen ,som jag blivit given av mina killar.. Det är kraftgivande det ... Och som att se fram emot att få träffa killarna nästa sommar. Hade hoppats få göra det i år. Men det satte kroppen stopp för..de många milens körning. Det är fint att ha något att längta till. Att se fram emot. Då kommer jag osökt in på vad en man sa till mig för många år sedan. Då jag "gnällde"över längtans ofruktsamhet... Men jag glömmer aldrig hans ord . Han sa, men du har något att längta till-efter Det har inte jag. Den ödslighetens ensamma röst kan jag än höra. Och den förändrade min syn på längtan...att det är en fin känsla att bära på. Sen kan jag ju inte låta bli att lägga ut dom här orden, som jag skrev för några år sedan. Men som jag ändrat ordningen på. "Det är TIDEN som är gammal- INTE jag" Må så gott ni alla och var rädda om er. Så med allt detta sagt Så utlöste hästarnas flytt en livskris. De kunskaper och insikter det fört med sig..har vidgat min öppning till en större förståelse. INTE bara för mig -utan vad som kan hända med alla människor i kris. Lite vänlighet och förståelse är bra att ge För att underlätta INTE stjälpa våra medvandrare. (Att och så prata om sina känslor. Eller som jag skriver om det. Är och så en läkande process)