FÖRNIMMELSENs VARNINGSSYSTEM

Under mina 12 år i skogen i Grannäs, aktiverades mitt inre alarmsystem. Först tog det ju sin tid att bekanta mig med alla olika ljud..så och tystnadens. Sen tog det sin tid att bli observant på allt runt ikring mig där jag gick. På det som fanns i går- men inte idag.Eller tvärtom. Mitt seende blev mer "rörligt" kanske man kan säga. Observant och flyttbart. På något som rörde sig...eller var färgförändrat.Eller några kvistar i det annars så stilla trädet, busken eller gräset. Dofterna..som djuren lärde mig att jag skulle vända näsan till- i olika riktningar FÖR att uppfånga från vilket håll vilddoften kom . Inomhusljuden -uppfattade jag efter ett tag.Så när dom förändrades, tystnade eller hördes mer. Gick mitt system igång. Fast jag sover hårt . när jag somnat. Väckte alltid mitt upptränade alarmsystem mig. Det kunde vara vattnet som frusit. Värmepumpen som krånglade.Nåt ljud som inte brukar vara där Eller ett ljud som tillkommit Sen så hade jag ju mina hundar .Särskilt Biggles, som skvallrade så fort någon oinbjuden skogsvandrare kom in på gården. UTOM när björnen hälsade på DÅ var han helt tyst och kom upp till mig i sovrummet för att dela säng med mig. Då var han ängslig/rädd. Likaså på skogsturerna..Då vägrade han att gå in i skogen..då doften var färsk av björnen. Det visste jag ju inte första gångerna. Men då jag kände min hund lärde jag mig av spår och doft Vad som gjorde honom rädd. Även Sigge tvekade att gå in i skogen då. Men annars ljöd hans kraftfulla stämma för att påkalla min uppmärksamhet - om att vi hade en inkräktare på gården eller vid skogsinfarten. Så sammanfattningsvis så utvecklade jag den tystlåtna och finstämda FÖRNIMELSEN. Ni vet den där som fast man inget ser eller hör TALAR om att det finns någon/något där. Något som försynt men ihärdigt vill påkalla min uppmärksamhet. En känsla som jag fick lära mig att ha tilltro till. Ett mycket viktigt "verktyg" när du rör dig i "vildmarksskogen" Men och så när du behövde bli varnad för annat och andra För att få mig att inta försiktighetens förflyttningssteg. Sen så var mitt ensamboende med djuren en stor anledning till att jag fick träning i det här med att aktivera mina sinnen på ett mer medvetet plan och i en större utsträckning. Hade ju ingen annan att förlita mig på Då allt ansvar vilade på mig för djuren och huset välbestånd. Dessa sinnens uppvaknde -till ett mer aktivt tillstånd...kommer sig ju av att jag BEHÖVDE dom i min "tjänst" om jag så säger. En överlevnadsinstinkt, som jag är väldigt glad att fått till mig..De har jag nytta av ÄN idag i många olika situationer och händelser. Det gäller bara att lita på sina sinnen/känslor och inte vifta bort dom. Som förnimelsen - då den inte är lika högljudd. Så att vandra i skogen håller min kondition, liksom mina olika sinnen i trim. Vill inte tappa bort dom på vägen.

SMÅ LÄCKERBITAR

När jag läste om vargattacken Då och där två minishettisar dödades. Kom jag att tänka på min tid i Grannäs..när jag levde med mina hästar,hundar och katter NÄRA skogen Med de vilda tilll närmaste grannar. Det fanns björn,lodjur och andra djur.

Det fanns en björnskylt uppsatt vid skogsvägen för att upplysa oss om att det fanns/finns björnar här - nära mig och där jag brukade gå. När man vandrade så mycket i skogen som jag gjorde så lärde jag mig lite om var djuren kunde dyka upp och hur dom betedde sig Rädd var jag aldrig. För lär man känna och respektera varandra Så är det i djurvärlden som bland oss människor. Att det blir tryggare då.

Men jag tog in mina hästar om natten För även om jag hade elstängsel och strömmemn påslagen. Så kunde hästarna drabbas av panik om ett rovdjur dök upp. Det fick jag erfara med min stora häst, då ett lodjur dök upp och min häst sprängde igenom den strömförande tråden. Nu hade jag balkongdörren öppen för att höra om något skulle oroa min häst Så jag hann ut och ta fast henne. Så med vetskapen om att björnar strök omkring här i Grannässkogen -nära hagen och mina små shettisar, måste vara som små läckerbitar för ett rovdjur. Så jag tog jag det säkra för det osäkra och tog in dom om natten . Särskilt när björnen kommer ut ur sitt ide om våren Där den legat under vintern utan mat ÄR den ju vrålhungrig och på dåligt humör. Och vem skulle inte vara det om man fått vara utan mat så länge . För vid uppvaknadstiden finns det ju inte så mycket att äta. Någon myrstack kan lindra den värsta hungern. Men näää jag vågade inte ha ute mina två hästar av ministorlek. För man vet aldrig säkert vad en hungrig björn tar sig till med.

NÖDLAG

ALLTSÅ..Blir så beklämd när jag hör att koranbrännarna har ansökt om att få tillstånd till sitt koranbrännande. Och jag fattar inte hur de styrande tänker. Lagen säger att dom med ett tillstånd har RÄTT att bränna. MEN VADÅ!? Finns det ingen lag och logik som skyddar människorna i vårt land mot våld och terrorism. För det är ju vad denna handling leder till. Vi vet ju av tidigare erfarenheter vad som händer. Vilka enorma krafter det utlöser. En/enstaka människor som sätter den djupt troende muslimska befolkningen i brand. En brand som får hatet, ilskan och hämndlystnaden att brinna med hetta. Sen så är det respektlöst mot ett folk , som är så djupt rotande i sin syn på sin tro. Där Koranen är helig för dom. OM det så vore att Koranbrännarna själva fick stå för/ta konsekvenserna av sitt handlande. Men de enstaka brännarna utsätter vårt land. Vårt folk. För stor fara. Det skapar rädsla för terroristattacker. En rädsla som är befogad. Det är kostsamt för vårt samhälle. Då vi måste ha mer och större koll när det gäller olika arragemang som NU Eurovisionschlagen. Så hur i fridens namn tar vi inte ton emot detta med en nödlag . Vi har ju dessutom en terroristlag, som kan användas För detta...det brännarna gör är ju en uppmuntran/provokation till TERRORISTISKA handlinga. Från den värld som koranen är helig för. Det är och så respektlöst VAD än vi tycker om den tro dom har. Skall vi ge dessa krafter vårt stöd FÖR det gör vi ju När vi ger vårt lagliga stöd till koranbrännarna . Vars enda syfte är att skapa kaos och våld. Trigga de redan upprörda troende till terroristiska handlingar Naivt, aningslöst ..och så obotat korkat- det är vad jag tycker