SAMVETE.. det dåliga och det utvecklande
På Wikipedia hittade jag lite om det
citat:
"Samvete, rättskänsla, förmåga att avgöra vad som är rätt och fel, sinne för värderingar och förmåga till skuldkänslor, delvis medfött och delvis inlärt. Samvetsfrihet är av fundamental betydelse för FN:s universella deklaration om de mänskliga rättigheterna, som utgår från att alla människor är utrustade med förnuft och samvete. Samvete anses alltså vara någonting fött, och samvetslöshet något som betingats av dåliga upplevelser, och räknas som en störning. Samvete korrelerar med moral som är socialt betingad.
Om man är medveten om att man har gjort något fel får man dåligt samvete, en känsla av skuld"
slut citat
Här några andra förklaringsord som jag hittat
på livskunskap.dyndns.org/veidos/skoldagar/tema_samvete.htm
citat" Samvetet är det som för samman alla våra olika, sinsemellan oförenliga känslor
om något visst, så att vi kan veta dem alla tillsammans, på en gång.
Samvetet är den högre, positiva känslans förståelse av våra egna handlingar, en förståelse fri från lögner och självrättfärdiganden.
Det är ett plötsligt påkommet, ögonblickligt tillstånd
vari man inte kan dölja något för sig själv, inte kan ljuga för sig själv
där man på en och samma gång blir varse alla de känslor man har hyst ifråga
om en viss sak eller gentemot en människa
alla dessa känslor med alla deras inbördes motsägelser och oförenligheter.
Det är en chockartad insikt om hur sovande och mekanisk man är i sina känslor
hur mycken lögn och falskhet, hur många orimliga motsägelser det finns
i de ädla, osjälviska och kärleksfulla känslor man inbillar sig äga.
Vi kan inte säga att vi inte har samvete, så det handlar inte om
att utveckla något som ännu inte finns inom oss.
Samvetet finns inom oss, men i vårt liv ligger det bakom det påtagliga.
Samvetet ligger mycket djupt begravt inom oss och sover.
Därför är det också väl skyddat för falska tankar och falska känslor.
Det kan vakna för en kort stund i vardagslivet, och när det gör det
medför detta vanligen lidande, åtminstone i början
ty det är mycket obehagligt, smärtsamt att se sanningen om sig själv."
Slut citat
SAMVETET.. vart de har tagit vägen
Det är något jag funderat över under lång tid
För det verkar ha blivit och blir allt mer bortkopplat och undanröjt från vårt inre
Samvete och skuldkänslor verkar ofta kopplas ihop
Så samvetet verkar ha blivit allt för ner/ skuldtyngt
något vi inte vill kännas vid
då vi inte vill bära på dom där skuldkänslorna
Med allt prat om skuldkänslor..så kommer ju samvetet i kläm
Istället för att vi identifierar skuldkänslans upphov
Låter vi den antingen tynga ner oss ..eller så avfärdar vi den
genom att fly från den på olika sätt
Vi har helt enkelt missat att ta till oss ett livsviktigt sanningsinstrument
SAMVETET
För vi VILL inte lyssna då det kan kännas obekvämt
SAMVETSLÖS..http://www.synonymer.se/?query=samvetsl%F6s
citat
"utan samvete, förhärdad, skrupelfri, hänsynslös, skurkaktig, elak, nedrig, gemen, hjärtlös omänsklig, hårdhudad, cynisk, samvetsbefriad, jesuitisk, machiavellisk"
slut citat.
Sen är vi människor experter på att hitta förklaringar
som gör att vi kan ursäkta oss..smita undan samvetets röst
För sanningen kan kännas jobbig
Förr då behöver vi TÄNKA till och kanske måste avstå något som vi vill
och känner för..för stunden
Så vad är då samvetet för mig
Som jag ser det..
Är ju samvetet som en utomordentlig kompass
Till hjälp
För att vi INTE skall förirra oss/gå vilse på vår livsvandring
Att det är samvetet som får oss att utvecklas som människor
Vist påkallar den en del motstridiga känslor
och försök till bortförklaringar och undanglidningar
Då samvetet i stunden..kan kännas som en sträng förälder
ganska obekväm och frihetsberövande
I vårt samhälle idag befrämjas ju ett befriande av skulden
Det gäller att se den för vad den är..en öppen dörr till eftertänket
ty skulden är inget man skall gå och bära omkring på
Utan ställa sig frågan
VARFÖR och VAD känner jag skuld för
KAN jag göra något åt det...är det mitt problem
eller något jag bör och kan hjälpa till med
så jag blir av med den...OM INTE..får jag släppa taget om skuldkänslan
För annars blir den bara en fastklamrande tyngd
som stoppar upp livsflödet och hindrar vår utveckling
OCH vår naturliga samverkan med andra
Låter vi trycka ner och tysta vårt samvetets röst..dödar vi vårt inre
vilket gör oss ofria och olyckliga på olika vis
Då det åtgår mycket kraft, "murbruk och många tegelstenar"
för att hålla samvetet i schack.. bakom de uppbyggda murarna
Ja jag säger då det..
