INGA KRYPHÅL i SIKTE LÄNGRE

NU skall jag berätta hur det är
och med vilken ståndpunkt som jag tvingas gå i närkamp med
FAST jag VILL INTE..men VET att jag MÅSTE
Det finns inga kryphål längre..inga undanflykter
Inga nya sätt för kroppen att klara av..det jag inte klarar
För de tystlåtna har börjat ta ton

Så HUR många nya tillvägagångssätt jag än provar..
Hur gärna jag än vill klamra mig fast vid min dröm
Står det fast ..det som jag INTE kommer undan
-som jag NU med klarsyn tvingas se och göra något åt

Så HÄR ligger det till..
Det är ju från början..en berättelse måste börja
Så jag startar med en kort uppdatering
För skulle jag gå in på ALLT som hände med mig och min kropp under de gångna åren
Skulle det bli en HEL bok


Jag har alltså varit långtidssjukskriven i många år
För en nackskada och andra "gnöliga" skador.. plus en utbrändhet på det
Som gick så långt att jag varken kunde sova,bära kläder,ligga ,stå eller sitta
på grund av smärta..
Då jag bara var inbäddad i ett grått töcken..utan tillgång till någon lysknapp
Ett tillstånd som uppstått DÄRFÖR att jag INTE lyssnade på min kropp..
utan använde mig av "piskan" när den började strejka
FÖR jag MÅSTE..BEHÖVDE jobba för att försörja mina barn och allt annat runt omkring
Detta gjorde till slut att min kropp strejkade och vägrade totalt
att göra det jag ville och krävde av den
NU så här i efterhand kan jag skaka på huvudet och känna mig lite sorgsen
Över det jag utsatt min kropp för ..mig själv ..mina barn

I efterhand har jag kommit fram till..att för mig var det att kämpa
Hade ingen tillit..tro på att jag skulle kunna få hjälp..
då den inte ens fanns tillgänglig i min tankesfär..den tanken
Och ju närmare och ju mer utbrändheten breder ut sig..ju mer springer du
För man vet instinktivt att sätter man sig ner ..tar man sig inte upp
Förnuftet fanns inte tillgängligt FÖR man tänkte inte
Till det fanns ingen ork över
Jag värderade mig själv väldigt lågt..det fanns ju andra som hade det värre
Så vad hade jag att gnälla över..det var bara att ta i om och om IGEN och IGEN
Såna HÄR tankar är inprogrammerade tidigt
Tankar som jag sen..under min andra hälft av sjukskrivningen
När dimman började lätta..kunde skönja dom och det som påverkat min syn på mig själv
DET är åxå en smärtsam och lång process
Som började för 7 år sedan och inte är över än
Men i mycket mildare form
Nu när jag SER och FÖRSTÅR mig på mitt liv..vad som påverkat det
och min uppfattning om mig själv


Den första tiden/åren av min sjukskrivning var..sett ur många synvinklar
F R U K T A N S V Ä R T J O B B I G på många plan
Att måst omvärdera det man fått in i systemet..OM sig själv,sjukvården..
ja allt och alla som följer med i den processen som en sjukskrivning innebär
Det handlade också om mina barn..det var det smärtsammaste och jobbigast
Att inte kunna funka med den kraft jag var van..för dom
Det var som om jag tidigare kört en Ferrari
Ni vet kraften i motorn,väghållningen friheten i farten
Till att måst köra en rostig ww polo med en kraft som i BÄSTA fall
i bra väglag,väder och nerförsbacke kunde komma upp i 100 och i sällsynta fall 110
Vilket ofta sen fick konsekvenser..för att jag om och om igen ville tro
ATT NU..när kroppen i dagen var mer tystlåten..kunde jag trycka lite extra på gaspedalen
Men för det mesta puttrade det bara på i 30-70 kilometers fart
Då förstår ni lite om förändringen..fast det tog några år
INNAN polon överhuvudtaget ville starta



fortsättning följer

"Det är LIVET I SIG ,SOM STÅR FÖR FÖRVERKLIGANDET"
(lite omskrivet ..för inpassande)