PRESTANDABALANS

' Hittade den här videon.. på you tube som triggade igång min tankeverksamhet å mina minneskänslor på hur vi kan träna upp vår kropp med idogt arbete och en tilltro till att klara av..det som till en början verkar omöjligt Och när vi segrar När våra uppsatta mål förverkligas och vi vinner den högsta vinsten av alla..DEN över oss själva Tydligast syns och hörs det när idrotssmän och kvinnor..presterar och sätter rekord eller när någon utmanar den till synes mest ultimata farlighetens äventyr och klarar det Då jublar kropp och själ Så finns det ..de mindre hörbara och synliga segrarna Dom ..när vi får våra kroppar att börja kunna göra det dom tappat bort..efter en olycka OCH eller när kroppen har pressats för hårt och FÖR länge ..både fysiskt som psykiskt När TRON på vår förmåga..inte längre finns Då... när vi lärt oss att hitta utvägar..nya sätt att ta oss an ..de nya direktiven från tankekontoret Då det funkar..jublar oxå kropp och själ När vi GÖR det vi aldrig trott oss om att klara av Och helst inte vill utsätta oss för Vad än det är... stort eller litet Det som för andra ibland kan verka som en baggis Kan vara en stor fysisk,psykisk och mental bergsklättring för någon annan Att utmana oss själva knuffa på oss..när motgångarnas hinder står ivägen Då vi måste tänka och göra på annat vis än av "födsel och ohejdad vana" då behöver vi lite uppmuntringsmorötter" på vägen Ett har jag fått inse Efter mina fighter med min kropp..som inte än är slut Det är att vi är våra egna största inbromsare vi kör med handbromsen åtdragen. genom den tankekraft vi bär på.. av inmatade fördomar OM oss själva och våra förmågor eller kanske snare BRIST på förmågor Att bredda vårt perspektiv och spränga våra egna INRE gränser Är den svåraste utmaningen ..men den mest befriande När vi tagit oss igenom det kompakta ovisshetsmörkret Det är därför jag känner frihetens glädje VARJE dag För jag har vandrat i mörkret ..länge Men omvärlden har funnits där med sina ficklampor,ledljus och värmeljus Så jag har kunnat se..ljuset även i tunneln Ibland låångt bort..men aldrig frånvarande Till den som trevar sig fram i mörkrets tunnel kan ett vänligt ord..med omtanke En NÄRVARO i frånvaron..hålla kvar ljuset Det behövs inte mer än det För att ge näring ..tillit ,tro och hopp till våra ÄN ouptäckta förmågor Vi kan..om vi vill och vågar med lite "stöd" på vägen klara av vår resa.. mot målet För den trippen.. måste vi själva klara av Det kan ingen annan göra åt oss TRO PÅ ER SJÄLVA..ERa FÖRMÅGor Och ge ALDRIG upp hoppets lyskraft Det gäller att hitta BALANSEN att våga ge oss hän och "flyga"