måndag 29 oktober 2012

KATASTROFER

Lite kymigt känns det...i dubbel bemärkelse
Först tänker jag på människorna som drabbas av den skoninglösa
stormens framfart..så chockartat hemskt

Tänker på..att det känns lite
som om vi sitter på första parkett
och är åskådare som betrakar som på film
det fruktansvärt jobbiga som händer NU
i stormens framfart

Allt annat jobbigt och svårt som hänt och händer
Långt ifrån oss och ibland bara några mil bort

Som i Malå..där en ung kille
körde på och dödade en 13 årig pojke och skadade fler
Så och sig själv
VÅRDSLÖSHET bl.a blir hans dom
En stor tragedi..för de drabbade
Så och för killen som körde..
som får leva med det han gjort

En kvinna blir mördad HÄR i Umeå
Av sin man..
En man som släpptes ut för lättvindigt och för snart
från psyket..där han varit..bedömd som sjuk
Då han tidigare varit ett hot för sin fru
Paret har tre barn..som nu blir föräldralösa
Så sorgligt tragiskt

Så lite vi kan göra..så maktlös och liten man känner sig
Men ett tror jag
Och det ÄR..att vi genom att leva våra liv
så sanningsenligt och äkta som möjligt
talar MED varandra om det vi ser och upplever
tänker och känner
lyssnar på varandra ..med närvarons öppna öron och sinnen
utan att döma..döma ut varandra
Att göra det bästa vi kan..utifrån våra förmågor
Får kanske fler..mer att inte känna sig utanför
Utanförskap och oförståelsen
föder och när bl.a ...bitterhet,hat,ilska,avundsjuka,svartsjuka
Sånt som är grogrunden till våld och mycke elände
Vi behöver ALLA bli bekräftade,lyssnade på..synliggjorda
och i brist därpå..för att få uppmärksamhet..
bli synliggjorda
begås det brott..våld och obetänksamheter
Naturkatastrofer då?
Dom kan vi inte påverka!
ELLER..är vårt sätt att leva.. vårt behov av bekvämlighet
vår egoism,vårt ensidiga penningavärderande
medansvariga till det som sker nu
med och vår natur..med vädret..hmmmm



2 kommentarer:

  1. Sitter en lång stund och tänker på dina ord och tankar...
    Jag tänker på föräldrarna till 13-åringen...kan dom förlåta och förstå...
    barnen som blev föräldralösa...
    KAN dom någonsin förstå handlingen?
    Har den som gjort andra så illa...rätt att få förlåtelse?
    Det är ett nästan oöverstigligt steg.
    Jag har inget svar på det.

    Var rädd om dig!
    KRAM.

    SvaraRadera
  2. Väl mött Cumulus..Nää den är INTE enkelt den kamp som föregås i tankar och känslors virrvarr.. då sorgens och smärtans hårda famntag är och känns som starkast Men att komma till insikt..att känna och leva med den smärtan över det man gjort..måste vara fruktansvärt
    Om man inte är känslomässigt handikappad Eller stämger av..för att förpassa det skeda ner i glömskans djupa brunn Därför är det nog bra att samtala..lyssna för att låta känslorna komma fram och upp i ljuset..för att en läkning skall kunna ske..för alla inblandade Så och för oss som står en bit bort-Tänker på OM det skulle ha varit mitt barn som det hände ..den ena eller den andra då blir tänket allt svårare att reda ut och känslorna mer instabila..
    Önskar dig en sinnesmjuk helg KRAM

    SvaraRadera