TANDFÖRLUSTENS EFTERDYNINGAR

hmmmmm
Det är är en MÄRKLIG känsla
Den där ,som allt mer dyker upp i min tankevärld
Och som får mig att titta mig omkring
För att sen
Den mixen skall landa
Oxå I mina känslors medvetenhet

Jag går den biten av vägsträckan nu
Som jag har hört talas OM
Sett och upplevt via andra,genom mitt liv
Nu skall jag, med alla dom redskap jag fått med mig hit
Orientera mig ,genom en ganska snårig och mörk vägsträcka
Full av fördomars värderingar och förtryck Inte minst från mig själv
Och full av av olika förluster

Men jag tänker INTE släppa taget
om det jag fått med mig på vägen hit
Det jag fått lära mig och inse

ATT VARE SIG VI ÄR I BÖRJAN MITTEN ELLER i SLUTET
av vår vandring här på jorden
Så har vi ALLA ETT VÄRDE
MEN vi får nog lov, att ge det värdet till oss själva FÖRST
För att oxå få det av andra
Att INTE överlåta till andra ATT värdera oss
Utifrån vårt utseende
Vår materiella standard
Våra olika tillkortakommande och handikapp
TY VI ÄR ALLA SÅ MYCKE MER ÄN ALLT DET
VI ÄR MÄNNISKOR


EFTER tandförlusten...
Har jag fått kontakt med minnenas resenärer igen
Som tagit mig hårt i örat
När deppigheten försökte slå klorna i mig
För att tala om för mig
Att jag nu fått en värdeminskning IGEN
På mitt kroppskapital
Tur rebellen i mig ,fortfarande är allert
Och att jag har så mycken uppbackning ,av minnesresenärerna
Så jag slängde iväg deppigheten
Tände min pannlampa
För att se lite BÄTTRE LÄNGRE & VIDARE