DET ÄR JUST DET HÄR..

Att vår egen trovärdighet har satts ur spel under expertväldets tidevarv
Då vi människor har tappat tron på.. det VI själva SER och UPPLEVER
Det vi hör från och av andra människors erfarenheter
Det är först när experterna sagt sitt. Som det blir sant och trovärdigt




Läste i VK nu på morgonen ATT
Dålig sömn kan skyllas på månen
Visst är det märkligt
Det har ju människor VETAT om.. i urminnes tider
Att väldigt många människors SÖMN blir påverkad när det är fullmåne
Jag blir det och MÅNGA med mig
Så är det bara..


MEN NU har forskat sagt det SÅ DÅ VET VI JU ATT det ÄR SANT
och inte bara något vi människor BARA fått/får för oss


PUST. Sicken en tur
Nu slipper jag fortsättningsvis tro
att jag är en inbillningssjuk och skrockfull kvinna
Nu kan jag tala seriöst och med tyngd.. med de vetenskapliga bevisen.. tryggt i bakfickan
Om månens påverkan NÄR jag inte kan eller har svårt för att somna
Känner hur min intelligens och trovärdighet får sig ett uppsving
HUR min tillit till mig själv.. mitt självförtroende. Blomstrar
FÖR nu VET jag..
att det jag känner, som händer i mig ..i min kropp.. är VERKLIGT

CITAT kopierat från VK
"Nej, det är inte inbillning eller skrock att fullmånen påverkar vårt nattliv
Forskare har nu för första gången visat att sömnen försämras när månen är full."

Jaa jag säger då det. Och inget mer sen

OFRIHETEN i RÄDSLORNAS SPÅR

Många jobbiga minnen vaknade till liv
När jag läste nyheterna på nätet
OM "tjejen" som blivit mördad i Umeå
Stackars,stackars föräldrar och anhöriga ATT måsta ta emot ett sånt här besked
Vilken mardröm
Åxå för föräldrar och anhöriga till förövarna
att ta till sig DET.. en nära och kär har gjort sig skyldig till


Det kryper NÄRA inpå,och både sorg och ilska beblandar sig med alla VARFÖR..när man hör vad som hänt
Och "hagamanstiden" väcks åter upp till medvetandet
Minns den rädslotiden ..minns alla olika jobbiga känslor och frågeställningar
om ..VAD ÄR DET MED MÄNNISKOR IDAG..
HUR DÅLIGT mår dom som kan utföra dessa dåd

OROLIG blir jag över mina och andras barn/ungdomar
Över människor som rör sig från nöjesplatserna och andra olika aktiviteter
som skall ta sig hem på kvällar ,nätter och småtimmarna
Att INTE kunna gå säkert
RIKTIGT arg blir jag för att rädslorna som dyker upp och tar plats
minimerar vår frihet ATT kunna röra oss VART och NÄR vi vill


Läste om en ung kille som dog av de skador han fått
Av att ha blivit knuffad
Stackars ,stackars hans föräldrar och anhöriga
åxå till den som knuffade..

HUR skall den som knuffade må idag..
Hur skall han kunna glömma och gå vidare
Det är så mycket som är sorgligt och beklämmande

Som mycket som ofta sker i obetänksamhetens spår
Och jag har ju mina tankar och ide`er kring det
Men det har jag skrivit om så ofta..att det lämnar jag därhän denna gång

Men ..en lite eftertankes låt OM varför jag tror många mår dåligt idag
Av att känna.. att inte duga,bli sedda ,bekräftade ..LYSSNADE på
I värld där ensidighetens kommunikation råder
i ett allt "tuffare och kyligare prestationsklimat...hmm
kunde ändå inte låta blii att klämma in några ord

ENSIDIGHETENS EXPERTSAMHÄLLE i ett KRACKELERANDE

Har ALLTID varit kritiskt mot expertisen
Från det jag öppnade upp dörren IN till samhällets styrinrättningar
Det är inte expertisen..de professionella i sig
UTAN vad som hänt med samhällsmedborgarna och sättet att se på experterna
och oss själva
Och som många..hmmm de flesta av experterna åxå SER på sig själva

SEN någon gång under första hälften av 1900-talet
Började det matas in i vårt medvetande ATT NU var det experterna vi skulle förlita oss på
För det var dom som VISSTE och hade KUNSKAPERNA
Inte som tidigare genom tusende år bakåt i tiden
På VERKLIGHETENS ERFARENHETER..det människor sett,upplevt och fått inse
vad som var bra..mindre bra eller dåligt och förde det vidare till generationer efter sig
ALLTSÅ LIVSERFARENHETENS kunskaper genom EGET tänkande,ansvar och beslutsfattande
Som sen utvecklade sig med tidens gång och gav liv till NYA erfarenheter ..tankar och ideer
GENOM självständigt tänkande
DÄRI ligger haken i moderna människors liv av IDAG
Genom misstron till vår egen förmåga att tänka och tro på oss själva
Inpräntat av ett samhälle..
som ville att vi skulle överlåta till expertisen... våra liv,tankar och handlingar
Har vi slutat tänka och förlita oss på oss själva DET vi ser och upplever
Utan det överlåter vi till de professionella,experterna,vetenskapen att göra

Det är bara att SE på hur vårt samhälle fungerar idag
Ett samhälle som nu allt mer och allt tydligare börjar krackelera
För i den inmatningen..att vi skulle överlåta till experterna
beslutsfattandet att besluta över våra liv..vårt väl och ve
Så gav vi liv till en MAKTELIT som i sin tur fick sig inmatat
ATT det var deras ord som gällde



Många äro de stunder jag har fått syna experterna i "sömmarna"
Att de åxå är MÄNNISKOR..med fel och brister och mer eller mindre mogna
och ansvarsfulla för sitt arbete
Så även dom har förlorat på samhällets expertupphöjning

Att träffa en VERKLIG professionell människa
Är som ett lotteri..det är svårt få högvinsten
Men då det händer FÖR det händer då och då


Att det är någon som vet ATT det handlar om SAMVERKAN
ATT även icke professionella har kunskaper,synpunkter och har rätten över sin kropp
sina egna liv

Har skrivit om det en gång förut
Om det program jag såg på TV..där en man fick frågan om
Vad han trodde skulle behövas för att få till ett "bättre" mänskligare samhälle
DÅ svarade han ..glömmer det aldrig "Att människor börjar tänka själva"
Men sa han..det vill inte "makten"
För människor som tänker själva GÅR inte att styra på samma sätt

Det är det som är så tragiskt..att de styrande inte inser att dom biter sig själva i svansen
Att vi ALLA blir lidande av en ensidig samhällssyn UPPBYGGT på ett EXPERTSAMHÄLLE
som skall ansvara och tänka åt oss..
För bakom varje EXPERT finns det EN människa..

*Dessutom är ju all kunskap färskvara..vad som gällde igår
Gäller inte idag*

Reflektera..diskutera.. är ju första startskottet till en ny börjans tankesätt

Detta ÄR vad jag tror..någon annan... något annat

FAST JAG HÖLL ORD å KÄNSLOR i STRAMA TYGLAR blev det ÄNDÅ LÅNGT

OM det jag nu skriver om. Finns mycket att skriva
Och fast jag försökt hålla känslor och ord i strama tyglar. Blev det ändå långt


Varje år/gång min äldsta dotter fyller år
Påminns jag om HUR det ock så var
Hur mitt liv. Mina tankar och känslor såg ut och kändes
när hon låg i min mage För DÅ förändrades mitt liv
Och mina ögon och sinnen fick svängdörrar

Då dök nya insikter, känslor och massor av tankar upp. Som hoppade på mig. Stup i ett

I den UTVÄRDERING, som per automatik går av stapel
När den tiden var.. för 39 år sedan.. åter väcks upp
Och illusionens VÄL täckande och uppsatta draperier.. drogs ner
Och verkligheten visade upp sig

Så här var det
När jag fick vetskap om ATT jag var med barn ..i tredje månaden
Fick min tvillingsyster VETA att hennes njurar inte funkade längre
Utan hon behövde en transplantation
Hennes njurar började krångla redan när hon var 19 år

Mycken utveckling hade som tur skett under åren fram till hon/vi var 27
Som hon/vi var DÅ. När hennes njurarna la av med sitt jobb

Minns tidningsartikeln någonstans där mitt emellan
En fin artikel. Som talade om min syster tillstånd MEN ock så hur lyckligt lottad hon var
som hade en tvillingsyster
Då hon inte skulle behöva äta all den medicin ..som hon annars skulle måsta
då vi är enäggstvillingar
Massor av rädslor väcktes till liv inom mig ,när jag läste artikeln. FÖR TÄNK OM
det var något fel på mina ock så .Hade ju haft blåskatarr några gånger
På den tiden bodde blygheten och skyggheten inom mig. Så jag vågade aldrig kräva
att bli uppkollad DÅ

Som sagt vetenskapen inom detta område hade tagit ett STORT kliv framåt
Nu kunde nya njurar opereras in
Dialysen fanns till

För mig, som nära anhörig ..blev det en jobbig tid
På många olika vis..med skuldkänslor och dåligt samvete
Gentemot min syster. Då jag var frisk och väntade barn
och hon var väldigt sjuk
Och då jag ock så visste att det var viktigt för barnet jag bar
Att jag mådde bra på alla plan. Då hormoner/sinnesstämningar
förutom kosten påverkade barnet
DEN balansens VETSKAP var OERHÖRT svår
Så jag kan än minnas HUR det kändes att bära på alla dessa olika känslor
Som när jag följde min syster till dialysen..
Och hon låg där medan blodet for ut i slangen för rening i dialys-apparaten
Då bröt jag ihop efteråt ..jag skakade och grät
När man är gravid är luktsinnet mer alert. Så lukten av blod
och min systers utsatthet. Blev för mycket
Kände skuldkänslorna krama om mig HÅRT. För OM inte jag blivit med barn
Skulle hon inte behöva ligga där och gå igenom detta
Långt senare förklarade läkaren för mig ATT oavsett skulle hon måst rena blodet

Med tid. Kunde jag bearbeta alla upplevelser och känslor och så småningom få lite pli på dom

Det jag ock så fått inse ÄR..HUR viktigt det är ATT ha någon att prata med
Det hade inte jag.. och jag visste inte heller
Att det var legalt för mig SOM frisk, med barn och givare av en njure
Att få uttrycka de olika känslor jag bar på
TACKSAMHET och glädje var vad som förväntades av mig som frisk
Mest från mig själv ...men ock så min omgivning
En omgivning som var lika rädd, som mig. För det som drabbat min syster
Har fått lära mig på vilka OLIKA sätt vi människor reagerar och visar upp våra rädslor på
inför omgivningen
Det var ALDRIG så att jag tvekade inför att ge min syster min ena njure
Utan allt det okända. Vad som skulle hända ALLT det jag inte visste något om
skulle jag behövt få prata om



Först var det ett stort läkarteam runt mig. FÖR det fanns funderingar på
Om dom skulle kunna ta ut min njure fast jag var med barn
Det hade ingen gjort tidigare

Överläkaren tog då beslutet och slog näven i bordet och sa
Att jag skulle föda mitt barn DÅ det var mycket prover som måste tas först
Oavsett. Så jag fick ta de flesta ..UTOM den
då dom går in i stora kroppspulsådern och sprutade in kontrast
För att kolla upp mina njurar
Jag glömmer ALDRIG den DAGEN. Då min syster kom hem till mig
Efter sin läkarträff och sa "DU har bara EN njure"
Skoja inte så där ..svarade jag. För det trodde jag hon gjorde
Om dom hittat något fel på mina njurar. Hade jag trott det
För vi var/är ju enäggstvillingar..

Så jag fick göra om det stora röntgentestet. För det måste ju finnas 2 njurar
Dom hittade den ..en liten utväxt INGET mer

Chocken blev stor
Det hade ju inte funnits andra alternativ..
Paniken gjorde mig handlingskraftig och jag tog telefonen
och ringde några samtal till släktingar, som jag trodde skulle kunna tänka sig donera
Och så till vår far ,som jag ingen kontakt hade med
DET var DÅ. Jag insåg rädslornas bortstötningar och VARFÖR jag hade lagt på mig
det där med att förtjäna att vara frisk genom att finnas för andra och göra rätt för mig i livet
En slags åter-gälning

Vid första transplantationen ,som skedde nere i Göteborg
Gav vår yngre syster bort sin ena njure
Den andra.. en tid efteråt ..en okänd donator

Det jag kan säga OM allt detta är Att livets skola kan vara HÅRD
Och orättvis kan man tycka
Men OM man vänder strålkastaren mot de man fått lära sig
Så kan de jobbiga lärdomarna ge insikter och kraft
Att VÅGA leva ..för livet. Vad som händer i det .. vet man inget säkert om
Utan ta till vara på varje ögonblick av glädjeämnen som dyker upp
Så man har något att hämta kraft ur..om och när det händer jobbiga saker

Min syster ÄR en kämpe..
Hon har gett läkare,sjukvårdspersonal MÅNGA lärdomar och kunskapsinsikter
Hon har kämpat och gett ljus i mörkret för många andra sjuka
Som inte vågade ställa frågorna till läkarna
Som blev överkörda av oförståelsens och respektlöshetens tunga maktfordon
Hon har tagit ner läkarna till patienternas och verklighetens nivå
och sagt dom några sanningens ord
Hon har gett kostens betydelse ett ansikte. Med det fick hon kämpa med länge
Att få fullvärdig vegetarisk kost, som hon efter mycket studerande av
När det gäller olika sjukdomar SOM njurproblem INSETT betydelsen av
Fördomar kryllade det av på den tiden
Då dyker en annan påminnelsekänsla upp
Då min syster började bli "stamkund" på lasarettet. Blev hon igenkänd
När hon dök upp i lasarettets korridorer
På den tiden var vi väldigt lika..
Vilket gjorde mig skygg DÅ jag ..NÄR jag besökte lasarettet blev tagen för HENNE
För mig gjorde det inget..vi var ju vana
Men människorna upplevde det som pinligt. Och jag försökte släta över
Och tala om att det var vi van vid och inget vi fäste någon betydelse vid
Att människor tog fel på oss...Det var JUST detta som gjorde mig skygg och än blygare
Inte att dom tog fel UTAN att det blev så stor affär av det
Att dom kände sig dumma..

Glädjen har fått fäste i mitt liv
FÖR det finns så mycket att glädjas över
Sorg, rädslor, förtvivlan, osäkerhet. Finns ju där och knackar på lite då och då
Så det gäller att ha ett parti TANKEUPPRÄTTHÅLLARE till hands
Som påminner och ser till att vi inte blir blinda för allt det trevliga som åxå finns
I det verkliga livet som har så mycket att ge oss
OM vi bara tar oss tid ATT tänka efter

UPPJAGADE MINNEN ..SEDDA i NUETS SPEGELBILD

Ibland dyker det upp SÅNT som får mig att minnas
KÄNN-MINNAS..HUR det var..för en tid sen
Som inte är allt för långt borta..när det gäller mig

För det ÄR märkligt det där med minnen
HUR och NÄR dom dyker upp..dom där verklighetsnära
Har ju ,som jag berättat om tidigare..följt bloggen " I kroppen min"

Han Kristian .. har ju blivit cancerns och dödens "talare"
Men egentligen när jag tänker efter..är det LIVETs
Men jag förstår INTE hur han orkar med..att ständigt snurra i mediakarusellen
Ständigt måste TALA om... OM och OM igen
HUR det är att tvingas stå i dödens väntrum
vilka tankar och känslor man då är bärare av
Jag skulle rymt för länge sedan..dragit till skogs
bara för att få andas min egen luft.. i livets andetag

För var det något jag insåg när jag befann mig i ovisshetens korridorer
så var det... ATT jag inte ville hamna i ett SJUKFACK
Där mitt namn skulle bli "whiplash"..och hon med utbrändheten
För det var/är ju bara EN del av mig... INTE HELA
då jag ÄR så mycket MER.. än mitt handikapp
Och jag insåg åxå..
Att ensidighetens placering..skulle få mina tankar,min kropp och själ
Att gå under av förlorad tillit till mig själv
genom att ständigt bli bemött INTE bli räknad med
annat än .. som hon.. den som INTE klarar av så mycket
Så jag teg..för att slippa hamna i ett LÅST och INSTÄNGT fack
Som skulle ta ifrån mig de krafter jag hade kvar
I synen på mig själv och det jag drabbats av..för att klara av
Att SE och masa mig... FRAMÅT
Lära mig acceptera och leva med det som jag förlorat
Och HITTA nya vägar att gå..nya sätt att se på och använda min kropp

Det är bara NÄR jag drar mig undan
som när kroppen strejkar
Då talar jag OM..hur det ligger till..för de närmaste
för att ingen skall tro
Att det är dom jag går undan för.. ÄR sur på
Men annars pratar jag inte om det i min vardag
För jag vill ha kvar ..ögonen till att se det positiva med
Allt det som JAG KAN klara av
Inte ALLT det jag INTE klarar av
Har undsluppit dödens inviter...så kanske
Kanske..om den hängde mig i hasorna nu
Att jag INTE skulle orka med..att vara med mig själv STÄNDIGT och JÄMT
Utan tala om det
FÖR att HÅLLA mig utanför på nåt vis och vara kvar i LIVET
Jaa.. kanske skulle mina blogginlägg
OM jag skrev hur det kändes/var NÄR jag var mitt i ..det jag drabbats av
Med de erfarenheter jag NU har..hade helt säkert fått en annan ton



Samtidigt som det nog är bekvämt för omvärlden
Att placera människor i olika fack
För tänk om vi måste se på människor..utifrån en HELHETSSYN
Inte i fack..efter funktionshinder,sjukdom,kön,utseende och social tillhörighet
Det kanske skulle blir för jobbigt.För då måste vi
Börja se på oss själva och andra
med FRIA ögon UTAN den falska facktrygghetens låsningar
och då måste vi, var och en av oss..börja tänka ..själv-ständigt


OM jag hade sett på mig själv..DÅ
Placerad i facket funktionshindrad
och inte satt upp några MÅL
Skulle jag ALDRIG vågat ge mig på.. att skaffa mig en häst
För då skulle jag fått in i mitt huvud .TANKAR på
ATT DET skulle jag inte klara av..med mina tillkortakommande
Och så skulle jag bli klappad på huvudet som tröst..
Att det måste jag ju förstå..med så många hinder i vägen
Att det INTE skulle gå för sig
TUR att jag DÅ behöll det för mig själv ..MINA måls planer


Hittade en bild..när jag gick igenom mitt album

En bild på mig i halvmörkret
Tagen för sex år sedan...när jag fyllt 60
En evighet sedan MEN ändå.. alldeles NYSS
Hade varit och hämtat min häst..själv
FÖR det var ETT av målen jag satt upp
OCH jag var alldeles slut efter 80 mils körning
Plus punka på transportvagnens däck på hemvägen
Med en häst i..som inte var van..att kliva ut och in i en transport
Men på nåt vis..var det som hon förstod
Att den där lilla människan ..jag
inte var särskilt van hon heller..så hon bjöd till
och samarbetade

Ett kort på mig..inkletad med hårfärg...ett blogginlägg
Var det som startade upp minnenas inkännings-maskineri

DAGAR SOM KOMMA

På flygande fötter. I strålande VÅRVÄDER
och mycket annat och lite av varje. Kommer jag att syssla med
Men lämnar till ER ALLA
En förhoppningsfull önskan
Att må dagarna och helgen som kommer
GE er DET ni behöver och lite till
och dessemellan ..många "sinnesmjuka ögonblick

NERMONTERING AV MEDMÄNSKLIGHETens ANSVAR och MORAL

Det finns något.. BLAND mycket annat..som jag ÄR GLAD ÖVER
Det ena är... att jag INTE ÄR UNG IDAG
För den värld de unga tvingas leva i ..av oss vuxna formad
Är inte samma värld som IGÅR
Det mänskliga klimatet har successivt försämrats
Då vårt värderingssystem..börjat likna en "fabriks"
och vårt land ..allt mer.. börjar "AMERIKANISERAS"
Det här är inget som är plötsligt påkommet..
Utan har gradvis skett.. under måånga år
Då vår moral och vårt ansvar har urlakas..så till den grad
Att girigheten har börjat normaliseras och ses..som intelligens

Där sjuka ..jagas som villebråd..av den hårda penninga-sparkulan
Där gamla människor,har blivit satta.. på undantagets golv
Då deras talan av åldern..mist sin röst

Där barn och ungdomar "ses" med osynlighetens blick
Men synliggörs... i straffållan..när någon...något skall skyllas på

Spåren....där mänsklighetens moral-slirningar börjar
Kan ses ..även i backspegeln..där dom framträder med all tydlighet

De människor som kommer att få kämpa HÅRT för att överleva idag
Är JUST de mest utsatta
Och dom som inte är infödda i ..eller har en förmögenhet att förlita sig på
För det är tyvärr så..att det ÄR penningen som STYR
över HUR vi VÄLJER
Att SE på vår värld..vår omgivning.. människor

Till och med betygsmoralen..har börjat gnagats på

ALLT.. ÄR INTE ALLTID VAD DET SER UT ATT VARA
eller HÖRS

OM jag hade ett företag idag..skulle jag anställa en människa
INTE BARA för deras "bokliga " kunskaper
För även NÄR och DÄR det gäller betyg..så säger dom inte
VAD en människa KAN..kan STÅ för ... i verkligheten
Näää jag skulle anställa en människa
som kan TÄNKA själv-ständigt,som har tillgång till sunt förnuft
är rak,ärlig och vidsynt
med ansvar,moral och medmänsklighet... fastsydda i innerfickan



AV-KÄNSLOFIERING ..är det ord som dyker upp för mig
har likt råttor gnagt av vår mänskliga livstross.. allt mer
Då vi ersätter..byter ut
Den mänskliga helhetens "seende",som känslor,självständiga tankar,etik,moral och ansvar
Och tystat ner.. vårt samvetes röst
och blundar inför vårt ansvar.. av den verklighet vi lever i

Genom tidens gång..kan historien berätta
Att dom samhällen som demoraliserats..
där egoismen och girigheten har fått breda ut sig
Har alltid har gått under.