OM det jag nu skriver om. Finns mycket att skriva
Och fast jag försökt hålla känslor och ord i strama tyglar. Blev det ändå långt
Varje år/gång min äldsta dotter fyller år
Påminns jag om HUR det ock så var
Hur mitt liv. Mina tankar och känslor såg ut och kändes
när hon låg i min mage För DÅ förändrades mitt liv
Och mina ögon och sinnen fick svängdörrar
Då dök nya insikter, känslor och massor av tankar upp. Som hoppade på mig. Stup i ett
I den UTVÄRDERING, som per automatik går av stapel
När den tiden var.. för 39 år sedan.. åter väcks upp
Och illusionens VÄL täckande och uppsatta draperier.. drogs ner
Och verkligheten visade upp sig
Så här var det
När jag fick vetskap om ATT jag var med barn ..i tredje månaden
Fick min tvillingsyster VETA att hennes njurar inte funkade längre
Utan hon behövde en transplantation
Hennes njurar började krångla redan när hon var 19 år
Mycken utveckling hade som tur skett under åren fram till hon/vi var 27
Som hon/vi var DÅ. När hennes njurarna la av med sitt jobb
Minns tidningsartikeln någonstans där mitt emellan
En fin artikel. Som talade om min syster tillstånd MEN ock så hur lyckligt lottad hon var
som hade en tvillingsyster
Då hon inte skulle behöva äta all den medicin ..som hon annars skulle måsta
då vi är enäggstvillingar
Massor av rädslor väcktes till liv inom mig ,när jag läste artikeln. FÖR TÄNK OM
det var något fel på mina ock så .Hade ju haft blåskatarr några gånger
På den tiden bodde blygheten och skyggheten inom mig. Så jag vågade aldrig kräva
att bli uppkollad DÅ
Som sagt vetenskapen inom detta område hade tagit ett STORT kliv framåt
Nu kunde nya njurar opereras in
Dialysen fanns till
För mig, som nära anhörig ..blev det en jobbig tid
På många olika vis..med skuldkänslor och dåligt samvete
Gentemot min syster. Då jag var frisk och väntade barn
och hon var väldigt sjuk
Och då jag ock så visste att det var viktigt för barnet jag bar
Att jag mådde bra på alla plan. Då hormoner/sinnesstämningar
förutom kosten påverkade barnet
DEN balansens VETSKAP var OERHÖRT svår
Så jag kan än minnas HUR det kändes att bära på alla dessa olika känslor
Som när jag följde min syster till dialysen..
Och hon låg där medan blodet for ut i slangen för rening i dialys-apparaten
Då bröt jag ihop efteråt ..jag skakade och grät
När man är gravid är luktsinnet mer alert. Så lukten av blod
och min systers utsatthet. Blev för mycket
Kände skuldkänslorna krama om mig HÅRT. För OM inte jag blivit med barn
Skulle hon inte behöva ligga där och gå igenom detta
Långt senare förklarade läkaren för mig ATT oavsett skulle hon måst rena blodet
Med tid. Kunde jag bearbeta alla upplevelser och känslor och så småningom få lite pli på dom
Det jag ock så fått inse ÄR..HUR viktigt det är ATT ha någon att prata med
Det hade inte jag.. och jag visste inte heller
Att det var legalt för mig SOM frisk, med barn och givare av en njure
Att få uttrycka de olika känslor jag bar på
TACKSAMHET och glädje var vad som förväntades av mig som frisk
Mest från mig själv ...men ock så min omgivning
En omgivning som var lika rädd, som mig. För det som drabbat min syster
Har fått lära mig på vilka OLIKA sätt vi människor reagerar och visar upp våra rädslor på
inför omgivningen
Det var ALDRIG så att jag tvekade inför att ge min syster min ena njure
Utan allt det okända. Vad som skulle hända ALLT det jag inte visste något om
skulle jag behövt få prata om
Först var det ett stort läkarteam runt mig. FÖR det fanns funderingar på
Om dom skulle kunna ta ut min njure fast jag var med barn
Det hade ingen gjort tidigare
Överläkaren tog då beslutet och slog näven i bordet och sa
Att jag skulle föda mitt barn DÅ det var mycket prover som måste tas först
Oavsett. Så jag fick ta de flesta ..UTOM den
då dom går in i stora kroppspulsådern och sprutade in kontrast
För att kolla upp mina njurar
Jag glömmer ALDRIG den DAGEN. Då min syster kom hem till mig
Efter sin läkarträff och sa "DU har bara EN njure"
Skoja inte så där ..svarade jag. För det trodde jag hon gjorde
Om dom hittat något fel på mina njurar. Hade jag trott det
För vi var/är ju enäggstvillingar..
Så jag fick göra om det stora röntgentestet. För det måste ju finnas 2 njurar
Dom hittade den ..en liten utväxt INGET mer
Chocken blev stor
Det hade ju inte funnits andra alternativ..
Paniken gjorde mig handlingskraftig och jag tog telefonen
och ringde några samtal till släktingar, som jag trodde skulle kunna tänka sig donera
Och så till vår far ,som jag ingen kontakt hade med
DET var DÅ. Jag insåg rädslornas bortstötningar och VARFÖR jag hade lagt på mig
det där med att förtjäna att vara frisk genom att finnas för andra och göra rätt för mig i livet
En slags åter-gälning
Vid första transplantationen ,som skedde nere i Göteborg
Gav vår yngre syster bort sin ena njure
Den andra.. en tid efteråt ..en okänd donator
Det jag kan säga OM allt detta är Att livets skola kan vara HÅRD
Och orättvis kan man tycka
Men OM man vänder strålkastaren mot de man fått lära sig
Så kan de jobbiga lärdomarna ge insikter och kraft
Att VÅGA leva ..för livet. Vad som händer i det .. vet man inget säkert om
Utan ta till vara på varje ögonblick av glädjeämnen som dyker upp
Så man har något att hämta kraft ur..om och när det händer jobbiga saker
Min syster ÄR en kämpe..
Hon har gett läkare,sjukvårdspersonal MÅNGA lärdomar och kunskapsinsikter
Hon har kämpat och gett ljus i mörkret för många andra sjuka
Som inte vågade ställa frågorna till läkarna
Som blev överkörda av oförståelsens och respektlöshetens tunga maktfordon
Hon har tagit ner läkarna till patienternas och verklighetens nivå
och sagt dom några sanningens ord
Hon har gett kostens betydelse ett ansikte. Med det fick hon kämpa med länge
Att få fullvärdig vegetarisk kost, som hon efter mycket studerande av
När det gäller olika sjukdomar SOM njurproblem INSETT betydelsen av
Fördomar kryllade det av på den tiden
Då dyker en annan påminnelsekänsla upp
Då min syster började bli "stamkund" på lasarettet. Blev hon igenkänd
När hon dök upp i lasarettets korridorer
På den tiden var vi väldigt lika..
Vilket gjorde mig skygg DÅ jag ..NÄR jag besökte lasarettet blev tagen för HENNE
För mig gjorde det inget..vi var ju vana
Men människorna upplevde det som pinligt. Och jag försökte släta över
Och tala om att det var vi van vid och inget vi fäste någon betydelse vid
Att människor tog fel på oss...Det var JUST detta som gjorde mig skygg och än blygare
Inte att dom tog fel UTAN att det blev så stor affär av det
Att dom kände sig dumma..
Glädjen har fått fäste i mitt liv
FÖR det finns så mycket att glädjas över
Sorg, rädslor, förtvivlan, osäkerhet. Finns ju där och knackar på lite då och då
Så det gäller att ha ett parti TANKEUPPRÄTTHÅLLARE till hands
Som påminner och ser till att vi inte blir blinda för allt det trevliga som åxå finns
I det verkliga livet som har så mycket att ge oss
OM vi bara tar oss tid ATT tänka efter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar