UPPJAGADE MINNEN ..SEDDA i NUETS SPEGELBILD

Ibland dyker det upp SÅNT som får mig att minnas
KÄNN-MINNAS..HUR det var..för en tid sen
Som inte är allt för långt borta..när det gäller mig

För det ÄR märkligt det där med minnen
HUR och NÄR dom dyker upp..dom där verklighetsnära
Har ju ,som jag berättat om tidigare..följt bloggen " I kroppen min"

Han Kristian .. har ju blivit cancerns och dödens "talare"
Men egentligen när jag tänker efter..är det LIVETs
Men jag förstår INTE hur han orkar med..att ständigt snurra i mediakarusellen
Ständigt måste TALA om... OM och OM igen
HUR det är att tvingas stå i dödens väntrum
vilka tankar och känslor man då är bärare av
Jag skulle rymt för länge sedan..dragit till skogs
bara för att få andas min egen luft.. i livets andetag

För var det något jag insåg när jag befann mig i ovisshetens korridorer
så var det... ATT jag inte ville hamna i ett SJUKFACK
Där mitt namn skulle bli "whiplash"..och hon med utbrändheten
För det var/är ju bara EN del av mig... INTE HELA
då jag ÄR så mycket MER.. än mitt handikapp
Och jag insåg åxå..
Att ensidighetens placering..skulle få mina tankar,min kropp och själ
Att gå under av förlorad tillit till mig själv
genom att ständigt bli bemött INTE bli räknad med
annat än .. som hon.. den som INTE klarar av så mycket
Så jag teg..för att slippa hamna i ett LÅST och INSTÄNGT fack
Som skulle ta ifrån mig de krafter jag hade kvar
I synen på mig själv och det jag drabbats av..för att klara av
Att SE och masa mig... FRAMÅT
Lära mig acceptera och leva med det som jag förlorat
Och HITTA nya vägar att gå..nya sätt att se på och använda min kropp

Det är bara NÄR jag drar mig undan
som när kroppen strejkar
Då talar jag OM..hur det ligger till..för de närmaste
för att ingen skall tro
Att det är dom jag går undan för.. ÄR sur på
Men annars pratar jag inte om det i min vardag
För jag vill ha kvar ..ögonen till att se det positiva med
Allt det som JAG KAN klara av
Inte ALLT det jag INTE klarar av
Har undsluppit dödens inviter...så kanske
Kanske..om den hängde mig i hasorna nu
Att jag INTE skulle orka med..att vara med mig själv STÄNDIGT och JÄMT
Utan tala om det
FÖR att HÅLLA mig utanför på nåt vis och vara kvar i LIVET
Jaa.. kanske skulle mina blogginlägg
OM jag skrev hur det kändes/var NÄR jag var mitt i ..det jag drabbats av
Med de erfarenheter jag NU har..hade helt säkert fått en annan ton



Samtidigt som det nog är bekvämt för omvärlden
Att placera människor i olika fack
För tänk om vi måste se på människor..utifrån en HELHETSSYN
Inte i fack..efter funktionshinder,sjukdom,kön,utseende och social tillhörighet
Det kanske skulle blir för jobbigt.För då måste vi
Börja se på oss själva och andra
med FRIA ögon UTAN den falska facktrygghetens låsningar
och då måste vi, var och en av oss..börja tänka ..själv-ständigt


OM jag hade sett på mig själv..DÅ
Placerad i facket funktionshindrad
och inte satt upp några MÅL
Skulle jag ALDRIG vågat ge mig på.. att skaffa mig en häst
För då skulle jag fått in i mitt huvud .TANKAR på
ATT DET skulle jag inte klara av..med mina tillkortakommande
Och så skulle jag bli klappad på huvudet som tröst..
Att det måste jag ju förstå..med så många hinder i vägen
Att det INTE skulle gå för sig
TUR att jag DÅ behöll det för mig själv ..MINA måls planer


Hittade en bild..när jag gick igenom mitt album

En bild på mig i halvmörkret
Tagen för sex år sedan...när jag fyllt 60
En evighet sedan MEN ändå.. alldeles NYSS
Hade varit och hämtat min häst..själv
FÖR det var ETT av målen jag satt upp
OCH jag var alldeles slut efter 80 mils körning
Plus punka på transportvagnens däck på hemvägen
Med en häst i..som inte var van..att kliva ut och in i en transport
Men på nåt vis..var det som hon förstod
Att den där lilla människan ..jag
inte var särskilt van hon heller..så hon bjöd till
och samarbetade

Ett kort på mig..inkletad med hårfärg...ett blogginlägg
Var det som startade upp minnenas inkännings-maskineri