När jag växte upp..ägde jag inte orden.. att uttrycka mig med
Det inre tryckets VILJA var stor
Men jag hade en rejäl spärr..som höll tillbaka orden
som när dom väl letat sig upp..blev stoppade vid utfarten
Det gick bara inte att få fram dom..
Skriva! Det var helt otänkbart..det kunde jag inte alls
Så här säger många..jag KAN INTE
Det HÄR har skolan ,samhället..vi människor en stor del i
När jag började släppa loss och ut orden
Började jag inse var haken ligger .. för många människor
Vi jämförs..kritiseras..för att passa in i perfektionens likriktade och färdigställda mått
Där orden skall framföras.. SE ut på ett visst sätt..Skrivas och uttalas rätt
Vilket skapar en rädsla..ett tillbakahållande
som gör att vi människor inte VÅGAR uttrycka oss
TALA och SKRIVA fritt ur hjärtat
VEM säger till en konstnär vilka färger han/hon skall ha..använda sig av
HUR motivet skall se ut för att duga..
Vem talar om för kompositören vilka toner han/hon skall använda
och inom vilken ram som melodin måste hålla sig
för att få komma till uttryck
VARJE människa har åxå sin egen ton och färgsättning på orden
Att begränsa människor och sätta dom inom ramens instängda rum
För att några ständigt är där.. med perfektionens pekpinnar och talar om för oss
HUR det skall vara ..se ut..höras ..för att godkännas
Är förödande för människors tillväxt,kreativitet och öppenhet
Sök din egna ords tonlägen.. till din melodi
Ty orden är liksom allt skapande ett utgivande av vår egen brinnande livslåga
Det som lyser upp vår väg..och för oss framåt
för att hitta igen våra egna uttryckssätt.. och oss själva
Så låt INGEN sätta munkavel på dig
Låt ingen bakbinda dina skapande händer
Strypa dina levande ord
tisdag 4 mars 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar