ETT EVINNERLIGT TYCKANDE

Vad säger man..vad känner man..vad tycker man
Det där med tyckandet lämnar jag utanför
Men inser i samma veva jag skriver ordet..
Att allt är ju ett evinnerligt tyckande
Den åsikt jag har..dom tankar jag tänker
OM det som sker
Främst då tänker jag nu på alla gärningsmän/kvinnor
Eftersom det är det svåraste att förstå sig på
HUR dom kan mörda..våldta en annan människa

Nu senast-då var det ett knivdåd på IKEA
Där TVÅ människor fick sätta livet till och en bli allvarligt skadad
Det är så obegripligt som något kan bli
För förövarna har ju ock så FÖRSTÖRT sina egna liv
Då dom tagit ifrån oskyldiga människor sina

Vädret är lynnigt ..så och människor
Vi bygger in oss själva ALLT MER bak rädslans murar
Då vi aldrig kan känna oss säkra numer ..
vart än vi går,vad vi gör och är

En ilskas upprördhet känner jag av
Som flickan som blev mördad i joggingspåret utlöste
Att vi inte skall kunna röra oss fritt längre
-utan att måst riskera våra liv..bli påhoppade och våldtagna
Det är för

Många med mig som är födda i slutet av 40-talet
Som växt upp och vandrat omkring i 50,60 och 70 talet
Och sett alla förändringar
Sett hur det medmänskliga klimatet allt mer börjat tunnas ut
och bli allt mer kylslaget

Det ÄR sorgligt

NÅGOT SIPPRAR IN

Allt och ALLTING har alltid två sidor
och däremellan
ligger himmel,jord och hav


Så nu ni..har jag trots allt fått syn på ett liitet kryphål
Ett där ljuset sipprar in..som gjort att jag fått syn på det
Berättar det INTE än..måste få lite mer stadga på fötterna först
Det får liksom mogna till sig ett tag
Så jag inte ropar hej..innan jag hoppat över bäcken

Men jag känner mig stark..på ett annorlunda sätt än förut
"I also know how important it is in life
not necessarily to BE STRONG but to FEEL STRONG.
To measure yourself at least once.
To find yourself at least once in the most ancient of human conditions.
Facing the blind, deaf stone alone
with nothing to help you but your hands and your own head."

...2

Vad har nu allt jag skrivit om i gårdagens inlägg att göra med mitt beslut
Joo så här är det..att den kropps"attack" som jag drabbats av
Den som varit ett återkommande problem MEN som jag varit förskonad ifrån en längre tid
Har haft några känningar som jag hann stoppa i tid
För det är så att när min kroppen blir över-belastad eller drabbas av något virus
ELLER blir stressad..klarar den inte av att hålla mig i balans
Då blir jag yr..tappar all kraft i kroppen och tar mig inte upp
Det är ett väldigt jobbigt tillstånd..men mindre psykiskt jobbigt
då jag numer vet vad det handlar om
Och då tiden här i skogen har gett mig kondition och en uppbyggnad av det hela i mig
Så jag blir fortare återställd än tidigare

Varför skaffade jag mig då en häst??
Joo för när jag prövat det mesta som expertisen bistått mig med
Och fått inse..att bättre än så skulle jag inte blii
Då tänkte jag till..
För vid den tiden började tankeverksamheten så smått komma igång
Och jag funderade på det här med det som var HELT
Dom muskler och annat som fortfarande fungerade fullt ut
Om jag inte kunde bygga upp dom..som jag skrivit om i min dikt

"Det går inte alltid att reparera det trasiga
Men väl bygga upp det hela
Så det orkar med
Att bära på det "trasiga"
(livsvandrerskanisb)

Har åxå fått inse betydelsen av hur viktigt det var/är att vara i rörelse
Dels ger det psyket en skjuts ur sina insnärjande tankar
Dels ger endorfinerna det tillskott kroppen behövde/behöver i sin smärthanteringen
Och då jag har bara en njure ville jag inte förgifta kroppen
med en massa smärtstillande tabletter
som på längre sikt skulle kunna ge mig andra problem
Tyckte att jag hade nog med dom jag redan hade

Men ni vet när kroppen har ont..vill den inte vara förnuftig
Då vill den krypa undan och få vara ifred och helt stilla
Sen så hade jag blivit både lite folkskygg och osäker under sjukskrivningstiden
Så det gällde att komma på något som skulle få mig att alltid röra på mig
Och som kunde locka mig ut igen
HUR jag än mådde


Då kom Kajsa in i mitt liv
Kajsa som kom att bli min livscoach,sjukgymnast och psykolog
Som blev en del i min rehabilitering och som fått mig att kämpa..
för jag har många gånger velat ge upp
Och många gånger tänkt vilket idiot jag är..som gett mig in i detta
En UNGHÄST till råga på allt och relativt hästovan
Men vi lärde känna och förstå oss på varandra med tiden
Hennes allt mer tydliga språk..som jag allt mer börjar förstå mig på
Har fått mig att bli MER lyhörd och intuitiv
Till det krävs NÄRVARO i tidens ögonblick och det har hon lärt mig att vara
INTE alltid
Närvarande med mig själv i nuet..klar och i samklang med mig själv
ALLTSÅ har jag lärt känna mig själv bättre GENOM min kontakt med Kajsa

Kajsa är en nyfiken,klok,lyhörd och samarbetsvillig häst
Som gillar att göra det jag vill..när hon förstår vad det är jag vill
Vilket har fått mig att inse..
Att jag själv FÖRST måste bli medveten om
Vad jag vill..för att kunna förmedla det tydligt och klart till henne
Så visst har jag förändrats till att tro på och ha tillit till mig själv
I och med det har jag öppnat upp mig för tilliten till Kajsa
För varje gång vi missförstått varandra..har det varit mina fördomar
Mina rädslor och begränsningar som varit pluggen i öppningen


Har hur många minnen som helst av vår tid tillsammans
Så det är med stor sorg och smärta som jag nu tvingats inse
Att jag måste sälja mina hästar
För min ,för mina barn och barnbarns liksom för hästarnas skull

Att skriva om det här.. är en del i den bearbetning som är igång
av det jobbiga beslutet
Men ibland slinker fortfarande ett och annat KANSKE ÄNDÅ in
Och det där TÄNK OM

Att vara "fattig" på tillgång av pengar..har ibland sina nackdelar
(RIK är jag ju på så många andra olika sätt)
Då jag inte alltid kan VÄLJA det jag vet att kroppen skulle må bättre av
Som att leja människor som kan ta det jag inte förmår
För att själv slippa ta dom mer tunga bitarna
Som t.ex att få Kajsa inriden
För även om jag lärt mig att göra saker på olika andra sätt
-än det vanliga slit och tjurskallesättet
Så ÄR dagsformen den jag har till mitt förfogande ..
att fördela mellan dagens olika göromål

I MORGON kommer KANSKE .. KANSKE ändå att hoppa på mig
De här processen får ta sin tid..den tid jag behöver
för att klara av detta så inivassens svåra beslut


"Det är LIVET I SIG ,SOM STÅR FÖR FÖRVERKLIGANDET"

INGA KRYPHÅL i SIKTE LÄNGRE

NU skall jag berätta hur det är
och med vilken ståndpunkt som jag tvingas gå i närkamp med
FAST jag VILL INTE..men VET att jag MÅSTE
Det finns inga kryphål längre..inga undanflykter
Inga nya sätt för kroppen att klara av..det jag inte klarar
För de tystlåtna har börjat ta ton

Så HUR många nya tillvägagångssätt jag än provar..
Hur gärna jag än vill klamra mig fast vid min dröm
Står det fast ..det som jag INTE kommer undan
-som jag NU med klarsyn tvingas se och göra något åt

Så HÄR ligger det till..
Det är ju från början..en berättelse måste börja
Så jag startar med en kort uppdatering
För skulle jag gå in på ALLT som hände med mig och min kropp under de gångna åren
Skulle det bli en HEL bok


Jag har alltså varit långtidssjukskriven i många år
För en nackskada och andra "gnöliga" skador.. plus en utbrändhet på det
Som gick så långt att jag varken kunde sova,bära kläder,ligga ,stå eller sitta
på grund av smärta..
Då jag bara var inbäddad i ett grått töcken..utan tillgång till någon lysknapp
Ett tillstånd som uppstått DÄRFÖR att jag INTE lyssnade på min kropp..
utan använde mig av "piskan" när den började strejka
FÖR jag MÅSTE..BEHÖVDE jobba för att försörja mina barn och allt annat runt omkring
Detta gjorde till slut att min kropp strejkade och vägrade totalt
att göra det jag ville och krävde av den
NU så här i efterhand kan jag skaka på huvudet och känna mig lite sorgsen
Över det jag utsatt min kropp för ..mig själv ..mina barn

I efterhand har jag kommit fram till..att för mig var det att kämpa
Hade ingen tillit..tro på att jag skulle kunna få hjälp..
då den inte ens fanns tillgänglig i min tankesfär..den tanken
Och ju närmare och ju mer utbrändheten breder ut sig..ju mer springer du
För man vet instinktivt att sätter man sig ner ..tar man sig inte upp
Förnuftet fanns inte tillgängligt FÖR man tänkte inte
Till det fanns ingen ork över
Jag värderade mig själv väldigt lågt..det fanns ju andra som hade det värre
Så vad hade jag att gnälla över..det var bara att ta i om och om IGEN och IGEN
Såna HÄR tankar är inprogrammerade tidigt
Tankar som jag sen..under min andra hälft av sjukskrivningen
När dimman började lätta..kunde skönja dom och det som påverkat min syn på mig själv
DET är åxå en smärtsam och lång process
Som började för 7 år sedan och inte är över än
Men i mycket mildare form
Nu när jag SER och FÖRSTÅR mig på mitt liv..vad som påverkat det
och min uppfattning om mig själv


Den första tiden/åren av min sjukskrivning var..sett ur många synvinklar
F R U K T A N S V Ä R T J O B B I G på många plan
Att måst omvärdera det man fått in i systemet..OM sig själv,sjukvården..
ja allt och alla som följer med i den processen som en sjukskrivning innebär
Det handlade också om mina barn..det var det smärtsammaste och jobbigast
Att inte kunna funka med den kraft jag var van..för dom
Det var som om jag tidigare kört en Ferrari
Ni vet kraften i motorn,väghållningen friheten i farten
Till att måst köra en rostig ww polo med en kraft som i BÄSTA fall
i bra väglag,väder och nerförsbacke kunde komma upp i 100 och i sällsynta fall 110
Vilket ofta sen fick konsekvenser..för att jag om och om igen ville tro
ATT NU..när kroppen i dagen var mer tystlåten..kunde jag trycka lite extra på gaspedalen
Men för det mesta puttrade det bara på i 30-70 kilometers fart
Då förstår ni lite om förändringen..fast det tog några år
INNAN polon överhuvudtaget ville starta



fortsättning följer

"Det är LIVET I SIG ,SOM STÅR FÖR FÖRVERKLIGANDET"
(lite omskrivet ..för inpassande)

DET BRISTER

OM detta läste jag i Aftonbladet
citat:
"Personalen skrattar åt psyksjuk kvinna"
skrivet av Eva Franchell
Foto: MARCUS ERICSSON
Gabriel Wikström.
23 JULI 2015. Psykiatrin


"En psykiskt sjuk kvinna gråter i sin rullstol.

Bredvid står personal och skrattar. De säger att de också hade velat ta livet av sig om de varit som hon. De säger att de kanske ska hjälpa henne på traven.

Två sjuksköterskestudenter rapporterar händelsen som en avvikelse inom vuxenpsykiatrin. En kränkning bland många andra, visar Sydsvenskans skakande rapportering från psykiatrin i Malmö.

Hittills i år har elva patienter tagit sitt liv inom psykiatrin i just Malmö, det har skett på avdelningar, under permission eller i samband med utskrivning. Sedan januari 2013 har 41 personer begått självmord.

– Att vara här ger varken ljus eller hopp, konstaterar patienten Angel el-Kazemi.

Hon är 28 år och har varit inskriven på den psykiatriska kliniken i fyra månader. Hon flyttas runt mellan olika avdelningar för platsbristen är stor. Hon säger att personalen skriker och gapar. I bland fryser de ut henne och säger att maten är slut när hon ska äta middag.

– Man märker att personalen inte trivs och att en del hatar sina jobb.
Psykvård som förr

Patienter och anhöriga hör av sig till Sydsvenskan och vittnar om en psykvård som liknar den från förr. Den vi inte ville ha. När de gamla sinnessjukhusen försvann var det ju meningen att de skulle ersättas av en medmänsklig öppenvård.
dmänsklig öppenvård.

Så blev det inte.

I stället trängs patienterna på de sjukhus som finns kvar och allt som rapporteras är brist. Brist på planering och personal, brist på pengar och sängar.

Inspektionen för vård och omsorg, IVO, menar att psykiatrin i Malmö inte dragit lärdom av självmorden. Regionen har inte tillräcklig egenkontroll. Bristerna är så omfattande att fler vårdskador och kanske även dödsfall befaras. IVO aviserar fler inspektioner, men givetvis behövs det mer än kontroller.

Psykiatrin har blivit sjukvårdens svarta får och då handlar det inte bara om Malmö.

Trots att den psykiska ohälsan ökar är det ingen som applåderar den politiker som vill satsa på psykvården. Sjukvårdsminister Gabriel Wikström pratar mest om det förebyggande arbetet och det är bra för en sådan satsning avlastar slutenvården.
Anständighetens gräns passerad

Men även den psykiatriska sjukhusvården behöver en nysatsning. Anseendet måste höjas så att läkare och sjuksköterskor vill vidareutbilda sig inom psykiatri. Vårdavdelningarna måste bli fler så att patienterna får plats och slipper sitta i en stol 24 timmar i väntan på en säng.

Ja, den berättelsen är också från Malmö där psykiskt sjuka skickas till härbärgen. Där en ung man skickas hem för att sedan ta sitt liv. Där vården av psykiskt sjuka verkar ha passerat anständighetens gräns".
slut citat

Människor som mår dåligt psykiskt..är de mest utsatta människorna
som så lätt är att trycka ner...att köra över
Att skylla ifrån sig på
OM och NÄR personalen begått psykiska övergrepp
För DÅ kan man ju säga att DU/NI är ju psykiskt sjuka
VEM skulle tror på vad DU/NI säger
Det finns inga SYNLIGA blåmärken att visa upp..oftast INGA FYSISKA skador'
Det som sker... sker i det fördolda
Dom ärren,blåmärkena,skadorna som uppstår..sitter djupt inne själen
Svåra att ta på.. BEVISA
Har hört många människors berättelser OM hur de blivit behandlade
När dom sökt hjälp i tron att dom kommit dit där hjälpen fanns att få
Av dom..som dom BORDE kunna LITA PÅ
Det är svårt för människor som mår psykiskt dåligt
Att kunna hävda sig och sina rättigheter
Dom att bli behandlade med respekt som det dom ÄR..människor i nöd
Det som är svårt nog ändå idag..i vårt allt mer kylslagna samhälle
Där respekten för en annan människas liv allt mer har suddas ut


Vem har hållit i den kniv
Som sårat dig så
Att du nu är levande död

Vem har utfört dom dödande huggen
Som blöder i din själ

VEM ÄR DET
Som huggit dig i smyg


Det är ordets kniv som utfört dådet
som dödat all din tillit
-all din tro

Det är de nedbrytande och lögnaktiga orden
Som gjort dig LEVANDE DÖD

(livsvandrerskanisb)

i TANKAR kring den 28 Juli

Hade INTE tänkt skriva något mer...på den HÄR bloggen i sommar
Men ALLT blir inte ALLTID som man tänkt sig
Då mina tankar snurrar runt kring det här med "Hagamannen"
Vet att han har ett personligt namn..men den personen känner jag inte till
Det är som "Hagamannen" han är känd.. genom sina illdåd
Inte som människa,pappa,partner,son,bror,arbetskamrat
Det som han åxå är

Som "Hagamannen"blir han frisläppt.. efter några år i fängelset
Där han suttit inne för våldtäkt,grov misshandel och nästan dödat
För det fick han 14 år ..men släpps alltså ut i förtid
NU den 28 Juli..FöR GOTT UPPFÖRANDE
FAST dom säger att det är HÖG RISK för återfall

Det verkar ju helt sanslöst och naivt

Då han i fängelset är helt utestängd från yttervärlden
Där han inte har möjlighet att fritt gå omkring
Där frestelserna inte finns tillgängliga... som utanför
Han har dessutom haft bevakade permissioner
Så vad då SKÖTA SIG..
Innebörden av de orden får mig att allvarligt fundera på de beslutandes kompetens

Minns den där tiden med fasa..
Då hela Umeås befolkning satt fast i ofrihetens in-snärjande rädslor
För allas våra döttrars,systrars,mödrars ,partners,släkt och vänners skull
Att måste vara rädd.. varje gång de var ensamma ute om kvällarna
Då man aldrig visste när han skulle slå till
Oron som ständigt var påslagen

EN ENDA MAN .. som höll människor i Umeå i ett fast rädslogrepp
Att då "lyssna på de så kallade experternas uttalande
Får mig att allvarligt fundera på rättsväsendets insikter
HUR kan HAGAMANNEN få avstyra beslutet vid sitt utsläpp
NÄR han inte kan styra över sig själv och sina handlingar
Och som jag upplever det... då jag läser hans ord
Att han inte kommit till insikt OM vilka följder det fått
-av vad han gjort mot de utsatta kvinnorna

HUR han sargat INTE bara deras kroppar ..utan även deras psyke och själ
DET måste det kännas fruktansvärt att veta att han blir frisläppt nu
Bara det att han kommer att gå omkring och röra sig fritt i omgivningen
Att kanske måst stöta på honom..när läkningen inte är fullbordad
Måste kännas hemskt jobbigt


Det Umeåborna fick genomgå under de 7 åren han var igång
Har gett bestående men.. som han lämnat efter sig



Tänker åxå på vad han har utsatt sina barn för
Sin sambo..sina föräldrar,syskon,släkt och vänner

Han har förstört mångas liv.. och så sitt eget
Och när jag läser om...ATT det han varit/var orolig för
VAR att bli avslöjad..inte på offren och sitt handlande

Han sökte INTE hjälp för sitt beteende eller vad man nu skall kalla det
Fast han visste ..att det var alkoholen som fick honom att tappa förstådsgreppet
Och utsätta kvinnorna för det han gjort

Med tankar på sina barn..
vad han utsätta dom för..genom SINA handlingar
När han blev avslöjad och DOM och omvärlden skulle få veta
VAD deras PAPPA gjort mot andra människor
Borde ha fått honom att söka hjälp i ett tidigt stadium

Med risk för ÅTERFALL
Borde det inte finnas MINSTA lilla kryphål för Hagamannen
Att slippa undan sin fortsatta REHABILITERING
Han borde inte ens SJÄLV försöka komma undan den
JUST med tankar på sina egna barns liv och framtid
Och för att undanröja alla risker.. att åter utsätta människor för sina illdåd

Jag glömmer aldrig DEN där tiden..
När "Hagamannen" gick omkring och spred skräck i Umeå
Tankar och känslor rivs upp igen..
Nu när man vet att han snart blir utsläppt
Hoppas kan man bara.. ATT han får hjälp med att hantera
Den sidan av sig själv som han INTE kan bemästra
För sin egen skull-som för sina BARNS...som för alla andras liv och säkerhet

SEMMESTER på HUVUDKONTORET

Härifrån skogen..vill vi önska er ALLA läsare

En toppenhärlig,avkopplande.glädjefylld och inspirerande sommar
Som fyller på era inre depåer
och ger er mod och styrka NÄR ni behöver det KRAM