I mitt motvilliga uppvaknade
om jag så säger Med det här med hästarna
Tvingades jag göra ett besök - in till ett nytt "omöblerat verklighetsrum"
Då kom det här med ÅLDERN in som en besserwisser
Ni vet när någon skall tala om det där man redan VET
Men inte än är redo att höra - SÅ ungefär
Och som den åldersrebell jag är ..
Att då måsta lyssna -när naturlagen obönhörligen ville göra sin röst hörd
Fick mig att känna av STOPPET/hindret/väggen eller hur man nu bäst skall beskriva det
När jag fick ta till mig ålderns vidaretänk
(efter mitt besök i det nya verklighetsrummet
som och dit jag inte ÄN tänker flytta till)
Det blev en frustrerande upplevelse DÅ jag fick INSE
Att åldern förr eller senare faktiskt kommer att ta ut sin rätt
Det som jag så indignerat skrivit om tidigare HÄR i min allvarsblogg
Att ÅLDERN har banne mig inga åldersrättigheter att ta för sig av-
Men så är det ju till viss del..
Fast mer att det är livet självt, som har sin begränsande tidsgång
Om ni förstår vad jag menar
Som det här med att leva i nuet
Som förr ansågs som ansvarslöst..
Men så är det ju inte
Att leva i NUET betyder ju inte att vi ÄR ansvarslösa
INTE har koll på saker och ting som vår ekonomi och sånt
Nää det innebär ju i själva verket att vi ÄR ansvarsfulla och ansvarstagande
Till själva livet och oss själva
Att möta och ta emot ALLT de dagen bjuder på
För även i det mest sorgliga, jobbiga, svåra
Så finns det ljuspunkter/ små glitterstunder att hitta åt i nuets ögonblick
ATT ta till vara på
Men det gäller att hålla korpgluggarna öppna-
För ibland eller mer ofta Svischar glitterstunden fort förbi
Som fåglar ungefär - när jag skall försöka hinna fota dom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar