TANKEUPPRÄTTHÅLLARE som NÖDPROVIANT

Det finns ett ord som jag INTE gillar
och som jag återkommer till lite då och då
Ett ord som bromsar upp människors fram-fart, nyfikenhet och kreativitet
Då det låser fast oss i gårdagen och påverkar våra liv i nuet och morgondagen

MISSLYCKAD..MISSLYCKANDE

Handlar inte livet om att prova våra förmågor..
att placera våra drömmar i verklighetens rum
Att LÄRA känna oss själva UTVECKLAS genom att få ERFARENHETER
som håller igång vår tankeverksamhets flöde
För ett har jag insett
Och det ÄR att det behövs LIKA MYCKET TRÄNING för huvudet
som för övriga kroppens uppbyggnad
Vi tränar upp våra muskler
Men det verkar som om vi tror att vår tankeutveckling sköter sig själv

..Vi behöver samverka i samtal med andra/varandra
För att få in nya tankar och omvärdera de invanda
För att utvecklas,se och förstå oss på
ALLT är en träning
Så hur kan då misslyckande..misslyckad ens få ett utrymme
När ALLT handlar om frigörande av våra mänskliga resurser
Att ge våra barn och ungdomar en skjuts framåt
genom att få dom att våga prova
FÖR hur skall de annars lära känna vem/vilka dom är
HUR skall dom kunna utvecklas till mogna människor med självinsikt
Om vi stänger in dom... för rädslan ATT MISSLYCKAS
FÖR DET ÄR ett väldigt värdeladdat ord som KRYMPER människors förmåga,glädje och nyfikenhet
JUST för rädslan att misslyckas..INGEN vill känna sig misslyckad.
Därför låter man kanske hellre bli..att ens försöka ...av just den anledningen

TÄNK vad många människor som har krympt sig själva.. sina liv
på grund av
att andra dömer..dömer ut människor som misslyckas
FÖR HUR kan man misslyckas
För att göra det skulle man ju måst ha kunskaper och erfarenheter om världen och sig själv
redan från början
Nää livet är som en stor lärosal..där det skulle behövas mer uppmuntrande,förstående och lyssnande människor/vuxna
MEN det förutsätter ju människor som gjort sina egna LÄRDOMAR
Och VET att det handlar inte om att misslyckas
För man kan INTE veta något om livet och sig själv
INNAN man gett sig iväg ut från trygghetszonen och frigjort sig från rädslan att misslyckas

Att inte låta förinta oss själva
FÖR att andra slår ner på oss och dömer..dömer ut oss
och att vi därför stänger om oss själva
och slutar att leva..lära oss ..och GÅ VIDARE i livet ..med hela vårt väsen inblandat
Utan SE på misslyckande som erfarenheternas lärdomar
Undersöka och rannsaka oss och sen gå vidare med dom kunskaperna
DET är UTVECKLING

När vi utvecklas..är det som när vi börjar lära oss GÅ och TALA
Det behövs träning och åter träning
Ingen dömer ett litet barn för att det gång på gång snubblar när det lär sig att gå
Ingen dömer ett barn som inte hittar åt orden när det lär sig att tala
Då uppmuntrar vi... klappar i händerna och berömmer
Det borde vi fortsätta med under barnens HELA uppväxt och liv..uppmuntra
(som alla människor..som då skulle må bättre och ha mer att ge)
Istället för att döma ut dom när de snubblar och tappar balansen efter livsvägen
Som kan vara både krokig och full med svårforcerade hinder
som det gäller att hitta utvägar och lösningar på/till
att UTMANA ..
Då behövs DET.. som vi ger till det lilla barnet ..UPPMUNTRAN
Att inte ge upp och en tro på att dom kan klara av hindren på sin väg
Tankeupprätthållare.. är åxå bra
att ha och kunna ta till... som nödproviant när det kniper