EN TID SOM INTE LÄNGRE FINNS men ändå HÄNGER KVAR

Har skrivit om det tidigare
Om det här med att människor/ungdomar mår dåligt
OCH INTE FÅR DEN HJÄLP dom BEHÖVER när dom söker den
Och som aktualiserades igen NÄR jag läste Aftonbladets inlägg
om detta

Tror sjutton det
Att må dåligt och uppsöka dom man tror kan hjälpa
Och får inse ATT det INTE finns någon hjälp att få
DÄR de professionella håller till
VAD gör då den som mår dåligt och kanske är självmordsbenägen..när den förstår det
Att den hjälp den trodde att den skulle få..dit dom i förtvivlan sökt sig
Inte fanns att tillgå

När den inte finns där..HJÄLPEN..VAR finns den då att söka/få

Det är inte särskilt svårt att sätta sig in i den känslan

Det måste kännas som att vara ensam på månen
Den förtvivlans ensamhet måste vara outhärdlig att bära
tillsammans med den redan nog tunga bördan



Medmänskligheten måste få ett uppsving


Det måste finnas viktigare saker i livet att prata om än ytligheter
SOM att lyssna på det som rör..berör människors/vår livsutveckling
våra inre känslotentaklers tankar och funderingar
Då kanske INTE så många människor skulle må så dåligt
Och få känna... att DOM INTE DUGER som dom är


För mycket finns ÄN som sitter fast i gammalt tänk
om en TID som INTE längre finns.
Det måste till genomgripande förändringar
För att förändra synen och förståelsen..för de människor som mår dåligt IDAG
Som LEVER i en annan tid än gårdagens människor
där skilsmässor och separationer är lika vanliga.. som vi byter underkläder



Och jag säger då det..IGEN
jag skulle då INTE vilja vara ung i dagens samhälle