KLETI FRÅN PLETI

Är vi inte alla lite till mans. PRETENDERS. När det gäller mångt och mycket i den här världen. Vi blundar och skapar vår egen verklighet. För att slippa ta itu med oss själva. Och göra vår del för att skapa förändringar, genom att inte TIGA -om de oegentligheter och den oärlighet som råder idag. Manipulationer som används för att "kollra" bort oss människor. Så vi inte ser det mest uppenbara...hur förda bakom ljuset vi blir/är. Såg serien om Quisling. igår. Som visar på våra olika sätt att se på den faktiska verkligheten. Hur vi omformar MED våra ord sanningen. För att passa in i de syften vi vill uppnå. . Det uppenbara göms undan/döljs i illusionistens skickliga händer. En förmåga ..som särskilt makthavare tränat upp sig i. Lite sagt om detta. Så oandliga "spörsmål". Vi behöver ALLA tänka till och använda oss av vårt så eminenta FÖRNUFT. /om vi tar oss tid att lyssna på det ) "För att sålla bort kleti från pleti. Skilja på de ärliga från de oärliga. Det vill säga de människor som ÄR manipulativa för/till sina egna syften. Behöver vi vara uppmärksamma på. citat..Vem var han: Vidkun Quisling? KulturErik Poppe försöker i filmen ”Quislings sista dagar” komma åt vad som pågick i huvudet på Norges landsförrädare nummer ett. Quisling, vars namn idag är synonymt med svek och död. ”Han var väldigt farlig, eftersom han rent ideologiskt hela tiden var så övertygad om att han hade rätt” konstaterar regissören som drar paralleller till Putin och Trump. slut citat https://www.gp.se/kultur/vem-var-han-vidkun-quisling.3b431c33-6a80-4b65-8401-c2

EN PÅNYTTFÖDELSE och BÄTTRE LJUSSKÄRPA

När jag var barn. Och då vi hade kristendom i skolan. Fick vi till oss berättelsen om Jesus. Och jag minns än HUR jag tänkte. Vilket och så skrämde mig. Att en så god människa som Jesus, som ville människor väl. Hur kunde dom döda honom.. Att det onda överlevde . MEN det goda togs bort. Genom uppväxttiden blev det många undringar över hur människan funkar. Eller kan man kanske mer säga INTE funkar. För varför tycks goda människor vara ett hot för många. Eller kanske mer avundsjuka mot människor som bär på medkänsla,empati,respekt och omtanke om andra. Som besitter moral och ett ansvar , Vilket får de "onda" att må dåligt . Och allt man mår dåligt av måste elimineras/kväsas i sin linda. Så omgivningen inte får en chans att genomskåda deras falskas uppsåt och verkliga personlighet. Med onda menar jag dom människor som tar för sig. Oavsett priset andra får betala. Som är känslokalla och egocentriska i sitt tänk och i sina känslor Utan misskund mot andra...Världen verkar fyllas på allt mer med den kylan... Symbolisk låt .. I hopp om.att männskligheten tar sitt förnuft tillfånga. Och blir som våren , som gör sig fri vinterkylan och blir pånyttfödda med värme inom sig... Och med ett annat ljus i blickpunkten.

RÄDSLORNAS ÖVERTAG

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Rr77qd/aftonbladet-direkt?pinnedEntry=1479437 .............................................................. Ukraina skjuter/bombar mot anläggningar . INTE mot människor Såsom Putin gör.. Denna maktbesatta man skyr inga medel för att nå dit han vill. Uppfylld som han är av hat mot och så den Ukrainske presideten. Som har en annat mål i sikte. Att få slut på kriget. Det måste vara tufft för Putin, som är van styra och bestämma. Genom rädslor, hot och dödande av och så sin egen befolkning. Såsom världens. Det har ju funkat för honom hitintills.För han sitter ju kvar som president. Men hur länge kan han sitta kvar. Ju längre tiden går. Ju räddare blir Putin över sitt eget liv. Han vet ju vad han gjort och fortfarande gör. Dödar för att få sin vilja igenom. Det är ju som under Hitlers tid. Som man inte fattar. HUR han kunde få verka och styra.En man . Nu har världen fått fler män som Hitler. Nu har vi samma klimat, som då. Det vill säga DÄR rädslorna får styra över mänskligheten. Hoppet är nog det sista som överger oss..Hoppet om frid och fred.

MITT YNGRE JAG

Det skadar nog inte. Att titta till sin yngre inneboende någon gång emellanåt. Var rädda om er.

FRID och FRIHET

. I nästan 14 år LEVDE jag med hästar. Det var en fantastisk tid . Med ett givande av lärande och erfarenheter. En utmanande tid. Då jag själv fick hantera alla problem som uppstod. Var ju oerfaren när det gällde att ta hand om hästar själv. Ibland..Inte så ofta. Kunde jag tänka vad har jag gett mig in på. Ansvaret var stort. Tänk er när åskan gick. För den rädda att hantera. Men djurens säkerhet var turligt nog starkare ÄN rädslan. Steg för steg Bit för bit..växte min inre muskelmassa. Och jag började allt mer LITA på mig själv. Att jag faktiskt kunde klara av mer än jag förstod mig om. Men hade jag inte levt ensam där i skogen. Särskilt då åskan gick. Jaa då hade jag ju förlitat mig på min partner och inte på mig själv. Utan suttit fastfrusen i rädslan.Då någon annan tog över ansvaret. Det är en insikt jag fått.Vad som hade hänt då. Sen kunde jag ju inte sätta mig ner och grina. Jomenvisst- det kunde jag göra en stund. När förtvivlan greppade tag om mig . Men det löste ju inte problemen Fråntog mig inte mitt ansvar. Så det var att ta ett samtal med mig själv. Peppa mig. Sträcka på mig och kliva ut igen.

För att ta hand om dom som litade/förlitade sig på mig. Språket ..som jag pratat om tidigare. Blev en inkörsport till ett aktivt lyssnande. Med alla mina sinnen. Fördomarna som låg där på pass. Fick jag avhysa. En efter en. I takt med allt som hästarna lärde mig. Allt jag fick upptäcka. Om mig själv och dom. För hästar ÄR som andra djur . Mästare på att känna av VEM du är. I vilken sinnesstämmning du befinner dig i. Så det blev en lärorik tid...det där med att visa upp ett ärligt känsloansikte. Du kan aldrig maskera dina känslor för ett djur. I och med det fick jag syna mig själv. Tänka och känna efter. Innan jag fattade fel beslut. Inte lyssnade tillräcklig öppet med närvaron påkopplad. Det blev ytterligare en insikt OM att den där brottom. och så var ett hinder för mig. I mitt umgänge med mina hästar. Allt mer frimodig och trygg blev jag med tiden.. När jag hittade åt mina styrka MEN och så mina svagheter. Inget onödigt snackande. Kortfattad ,rak och ärlig kommunikation. Var det som gällde När hästarna och jag umgicks. På det viset är det lättare att umgås med djur ÄN med männsiskor. Det blir inget krångel och tjafs då. Vi männskor har vårt bagage att bära på. Ett bagage med tidigare negativa erfarenheter, som många gånger blockar vårt inflöde. Och som skapar antaganden, spekulerande, som många gånger FELTOLKAR det vi ser och hör. Fördomar- allt det vi hört talas om, men egentligen INTE vet något om. Ställer sig och så ivägen i vår kontakt med andra männskor. ORD är inte bara av godo.Vi behöver lära oss lyssna på den ordlösa kommunikationen och så.

Det tackar jag mina läromästare djuren för. Både hästar,hundar och katter. Men sägas bör..att om jag hade varit yrkesverksam och inte pensionär. Då ...när tiden inte var på min sida. Hade jag nog INTE fått det lärdomarn jag nu är bärare av. För då hade den där stressen och brottom.. minskat på min uppmärksamhet. För då hetsade tiden på mig. Så att vara bli pensionär har berikat mitt liv på många sätt och vis. Då när tiden var med tillmötesgående mot mig. Som i låten . Har jag nog hittat en inre frid. Och med den kommer friheten.

HELG

En stärkande och sinnesmjuk helg önskar jag er ALLA

Att vända oron över att bara ha EN njure - till en drivkraft /styrka .

Tänk att något ,som jag pratat om. Något som legat i min ut och inandningluft i så mååånga år . Men som jag ändå INTE insett sin fulla styrka av. Över den stora inverkan/påverkan den haft och har på mitt liv. - mitt liv med EN njure. Den som jag fick visshet om När jag skulle donera en av mina njurar till min syster. Då jag var 27 år. >> Då deN negativa oron över att endast ha en njure. Vändes till en kamp för att skydda den. För ända sen den dagen DÅ jag fick reda på det. Blev den mitt rättesnöre Om HUR jag skulle på bästa sätt ta hand om den. HUR jag skulle leva utan ständig smärtlindring, som kunde skada njuren. Hade det inte varit för den. Hade jag aldrig fått modet,viljan, kraften och kämparglöden. Att ändra på mitt tankemönster mitt sätt att leva. Det som jag var bärare på innan olyckan. -och ge mig iväg ut i det okända >> NU inser jag vilken nytta den gjort med sin närvaro. Det gjorde jag inte då. Då började jag istället tänka på HUR jag skulle kunna göra på annat sätt. För att mildra mina smärtan och läka min kropp Utan bekostnad på min njure. Det första beslutet jag tog var -INGEN mer smärtlindring. Mer än i absoluta nödläger.Ingen mer sjukvård. För där blir jag bara given piller som lösning. Och mår bara sämre. >>Detta var mitt fokus. Då tvingades jag tänka till.Bortanför det invanda . MEN resan hit tog några år. Som jag skrivit om på min diktsida. "Att det går inte alltid att laga det som är trasigt. Men väl bygga upp det som är helt. Så det orkar med att bära på de trasiga". >> Denna medvetenhet tog tid på sig att göra sig synlig och få pli på mig . Det första jag insåg var, vetskapens om kroppens edorfiner..... (Endorfiner är kroppens egna smärtstillande och lyckohöjande hormoner som frigörs vid bland annat motion, skratt) Det andra var att flytta. Dit där jag kunde läka och träna upp min kropp i lugn och ro. Dit där ingen kände mig och jag ingen. Inga förväntningar på mig. På den Inger som var innan olyckan. Så jag i långsam takt kunde hitta sätt. Utan inblandning av andra människor PÅ hur jag skulle gå till väga. >> Men då var jag inte heller medvetenheten om njurens påverkan i sin helhet på mitt liv. För den låg inbäddad i självklarheten. Därför mer osynlig i sin synlighet. Om ni förstår vad jag menar Mönster/det invanda är ibland svårt att forcera. Som till en början...när jag flyttade ut i skogen och skulle stängla för min häst. Så var jag van att jobba på -tills allt var färdigt. Ingen rast eller vila. URDUMT .Och det fick kroppen lida för. Tvingades inse att det går lika bra..att dela upp jobbet och ta en paus emmellanåt. Fick lära mig att det är bättre med balans/jämnvikt. Så för att istället bära EN 10 liters vattenhink. Bära två 5 liters, Det gillade min nackskada mer. Och så att använda mig av en pall när jag behövde slå ner de grövre pålarna i marken. Att istället för en stor skyffel. Ta en mindre när jag skulle mocka.O.S.V. Sakta men säkert blev min nacke allt bättre. Klagade mindre. Även om jag med brist på oerfarenheten gjorde mina missar. Om och om igen. Men till slut så. Sen dök benbrottet upp. Då var jag mer öppen för hur jag skulle kunna klara av Att sköta mina hästar på kryckor. Det var ju vinter så sparken var till stor nytta. Att få höbalarna in till stallet, som låg under den djupa snön. Där hade jag vett om att be om hjälp för att få upp dom. För att ramla i snön med de svårigheter det skulle medföra. ATt jag kanske inte skulle ta mig upp om jag drattade omkull .Övertygade mitt förnugt mig om . Allt som är och görs naturligt utan stress ,trivs kroppen med. Benet med två frakturer läkte fint. Och jag mådde bra över resultatet. >> Ännu inget tillkännagivande av njuren del av hästköp och flytt . Den stod för motståndet av medicinerna. Hur mysigt och trevligt det än skulle vara. Kunde jag INTE blanda in andra människor i mitt liv då . Dom skulle vara rädda om mig och ta hand om det som var svårhanterat. Då hade jag inte kommit till slutsatsen och den insikten Att man klarar av mycket MER än man tror. Bara om man kan se på sig själv med lite nya/andra ögon. Och inte haka upp sig på VAD MAN INTE KAN/klarar av. Utan se på det man kan klara av.För det gäller att att inte bryta ner kroppen med negativa tankar. Sen är kroppen en hejjare på att läka .Man behöver bara ge den lite tid och omsorg. Nästa år blir jag 80. VET vilken ålder jag är på väg mot. Men jag känner mig inte gammal...ser ju att jag är det NÄR jag kollar mig i spegeln. Så det är inte där ålderstänket sitter. Utan HUR jag väljer att tänka om och på mitt åldrande. Och att inte låta andra/omvärldes syn på äldre påverka mig till att leva med ofrihetens åldersblockeringar. Det är nog den där livsglädjen, som inte får mig att känna mig gammal FAST jag är det En sak till.Det vara inte bara min kropp som läkte under åren. Utan även mina känslor Dom inre smärtorna som jag burit på under lång tid. Fick och så komma till tals och vidröras. Kan inte sparka fotboll INTE springa. MEN jag kan GÅ.. Gå vidare i livet. Och ni vet det där jag skrivit och talat om- Att vi har ett LIV som skall levas Inte en ålder. En kort sammanfattning av mitt liv med EN njure. -en resa som tog några år, Så nu känner jag en stor tacksamhet till min njure. När jag blickar tillbaka på mitt liv. När jag nu förstår vidden av vad den åstadkommit med sin existens Då dens närvaro väglett mig och alltid fått mig att tänka till. Att hitta ut ur den labyrint av smärta,osäkerhet, rädslor, dåligt självförtroende och ibland den hopplöshet som drabbade mig. Den har varit /är som jag insett nu -min ledstjärna genom livet kan man säga. Den har gett mig styrkan att våga testa. Att gå vidare och tro på mig själv. OM INTE min njure fått ta plats i mitt liv, mina beslut . Så hade jag nog inte mått och klarat mig så bra, som jag gjort. Inte vågat göra allt det jag gjorde.Den var drivkraften. Som flytten ut till det okända Där jag ingen kände. Så från att ha varit njurens vårdare, som jag såg det. Visade sig att det var mig som njuren vårdade. Så ni förstår vilken stor positiv betydelse den haft och har i mitt liv. Livet ni vet ÄR en dyrbar gåva. Att förvalta på bästa sätt man kan /förmår. Ingen människas liv är likt någon annans. Men om vi "talar" med varandra. Så blir stegen lättare att gå För dig själv och för någon annan. Musik , skratt och att erkänna/stå /stå upp för den man ÄR. Kram till er alla ps. Det var vid denna tid. I begynnelsens skadetid. Då det första jag gjorde var att skaffa mig en häst. För det hade jag läst om var bra för kroppen. Sen har jag sen jag var barn ALLTID längtat efter en häst. Och det var då som jag i början- på stapplande osäkerhetssteg och så började blogga. För att mina barn inte skulle behöva oroa sig i onödan. Utan kunde läsa om mitt liv som hästägare och sen flytten 11 mil bort från Umeå ut till skogen. Och det Per Albin torp jag hyrde. Då kunde dom läsa om vad som hände under dagarna. . Att blogga skulle aldrig ha slagit mig in. Om det inte vore i tankar på barnen. och för mig själv att dokumentera mina dagar Blir fint att blicka tillbaka på Den dagen jag behöver vila mer.ds