FRID och FRIHET

. I nästan 14 år LEVDE jag med hästar. Det var en fantastisk tid . Med ett givande av lärande och erfarenheter. En utmanande tid. Då jag själv fick hantera alla problem som uppstod. Var ju oerfaren när det gällde att ta hand om hästar själv. Ibland..Inte så ofta. Kunde jag tänka vad har jag gett mig in på. Ansvaret var stort. Tänk er när åskan gick. För den rädda att hantera. Men djurens säkerhet var turligt nog starkare ÄN rädslan. Steg för steg Bit för bit..växte min inre muskelmassa. Och jag började allt mer LITA på mig själv. Att jag faktiskt kunde klara av mer än jag förstod mig om. Men hade jag inte levt ensam där i skogen. Särskilt då åskan gick. Jaa då hade jag ju förlitat mig på min partner och inte på mig själv. Utan suttit fastfrusen i rädslan.Då någon annan tog över ansvaret. Det är en insikt jag fått.Vad som hade hänt då. Sen kunde jag ju inte sätta mig ner och grina. Jomenvisst- det kunde jag göra en stund. När förtvivlan greppade tag om mig . Men det löste ju inte problemen Fråntog mig inte mitt ansvar. Så det var att ta ett samtal med mig själv. Peppa mig. Sträcka på mig och kliva ut igen.

För att ta hand om dom som litade/förlitade sig på mig. Språket ..som jag pratat om tidigare. Blev en inkörsport till ett aktivt lyssnande. Med alla mina sinnen. Fördomarna som låg där på pass. Fick jag avhysa. En efter en. I takt med allt som hästarna lärde mig. Allt jag fick upptäcka. Om mig själv och dom. För hästar ÄR som andra djur . Mästare på att känna av VEM du är. I vilken sinnesstämmning du befinner dig i. Så det blev en lärorik tid...det där med att visa upp ett ärligt känsloansikte. Du kan aldrig maskera dina känslor för ett djur. I och med det fick jag syna mig själv. Tänka och känna efter. Innan jag fattade fel beslut. Inte lyssnade tillräcklig öppet med närvaron påkopplad. Det blev ytterligare en insikt OM att den där brottom. och så var ett hinder för mig. I mitt umgänge med mina hästar. Allt mer frimodig och trygg blev jag med tiden.. När jag hittade åt mina styrka MEN och så mina svagheter. Inget onödigt snackande. Kortfattad ,rak och ärlig kommunikation. Var det som gällde När hästarna och jag umgicks. På det viset är det lättare att umgås med djur ÄN med männsiskor. Det blir inget krångel och tjafs då. Vi männskor har vårt bagage att bära på. Ett bagage med tidigare negativa erfarenheter, som många gånger blockar vårt inflöde. Och som skapar antaganden, spekulerande, som många gånger FELTOLKAR det vi ser och hör. Fördomar- allt det vi hört talas om, men egentligen INTE vet något om. Ställer sig och så ivägen i vår kontakt med andra männskor. ORD är inte bara av godo.Vi behöver lära oss lyssna på den ordlösa kommunikationen och så.

Det tackar jag mina läromästare djuren för. Både hästar,hundar och katter. Men sägas bör..att om jag hade varit yrkesverksam och inte pensionär. Då ...när tiden inte var på min sida. Hade jag nog INTE fått det lärdomarn jag nu är bärare av. För då hade den där stressen och brottom.. minskat på min uppmärksamhet. För då hetsade tiden på mig. Så att vara bli pensionär har berikat mitt liv på många sätt och vis. Då när tiden var med tillmötesgående mot mig. Som i låten . Har jag nog hittat en inre frid. Och med den kommer friheten.