ETT PRIVAT SAMTAL..

HEJ Mamma..Har du tid en stund
Tänkte bara berätta för dig..så du VET..vad jag kommit fram till
Det som jag inte hann med att förstå..medans du levde

Att jag fått ett grepp om de mer sammanhållande trådarna
som fanns och knöt ihop ditt liv..din livspåse
som åxå påverkat mitt och mina syskons liv..på olika sätt och vis
För även om vi är syskon.. med samma föräldrar
Har vi ändå olika upplevelser av vår barndom

Deras syn på saken.. har tillfört mig värdefulla pusselbitar
Till en ännu större förståelse för dig

ALLT det du ensam fått kämpa för..med och över

Då du inget stöd eller hjälp hade från din livspartner
som var mer som en strulig tonåring som du fick ta hand om
och dessutom
lösa dom problem som han ställde till med

En tonåring som svek DIG.. men åxå oss sina BARN
och SIG SJÄLV ..om och om igen

På DEN tiden fanns inte som idag..barnbidrag och bostadsbidrag
Inte heller någon fungerande dagis
Sånt som kunde ha underlättat för dig..med 4 barn att ta om hand
Plus "tonåringen"... som var mer krävande än vi 4 tillsammans .. och så ett par stycken till

Du fick jobba för att vi skulle få mat på bordet
och kläder på kroppen

Minns sista dagen i skolan INNAN sommarlovet
Då tog du ledigt och bakade en tårta..för att fira oss
Minns ÄN den glädjekänslan

Du var en mästarinna på att få det lilla.. att bli till en fest
Du var suverän på.. att med trampsymaskinens hjälp få till moderna kläder
av stuvbitar,gardiner och draperier

Minns din förmåga att släppa loss och ge dig hän i leken med dina barnbarn
Men minns åxå episoder från när jag var barn
Hur du drog ut granntanterna om kvällen ..för att åka kana nerför backen
Kan än höra era skratt

DU var NÄSTAN alltid glad
Även fast jag kom på dig ibland.. när kvällen var sen
med att du satt och grät..men bedyrade..när jag med oron frågade
att det INTE var någon fara..att det snart skulle gå över

För du bar tyngden.. på din livsinställnings muskulösa axlar

Du var en livsälskare
som fick kraft ifrån naturen..som mig

Du gillade att gå barfota och njuta av allt det VACKRA som åxå fanns
OCH som DU såg..med din vidsynta blick

Du plockade fram allt det som gav dig styrka..som gjorde dig glad
Det som fick dig att stråla av liv

Du gav ofta av din tid..till att lyssna på andra som hade det svårt

Ser dig framför mig på våra promenader i skogen
Då du lyfter dina armar och fyllde dina lungor med glädjens livsluft

Du var en otrolig människa... på många olika sätt och vis

Visst gjorde du dina missar
Som vi alla gjort och gör
För när tiden ligger an
och göromålen är FLER...MER än tiden kan ta om hand
är det lätt att snubbla..när tröttheten sätter in
Det har jag lärt mig att förstå

Du bar mycket för dig själv..mycket om din barndom
som du berättade om
låångt senare..när jag själv blev mamma och började stöta "symboliskt"
knuffa på dig ..petade på dina inneboende och väl gömda känslor
med mina enträgna frågor
Är glad att du hann berätta lite.. om det du upplevt i ditt liv
För det har gett mig en förståelses verktyg

Det var mycket du fått känna på och uppleva
En del gjorde mig upprörd... över det du fått gå igenom ensam
Fast du bara var ett barn
För hur duktig en människa än är.. HUR gammal eller ung
Behöver vi någon att prata med
Någon som finns där med empati.. förstår och kan lyssna
UTAN att döma någon
Vare sig DET eller DOM man BERÄTTAR OM

Tiden som VAR DÅ..är INTE tiden som ÄR NU

Fattar det nu..fast jag inte gjorde det DÅ
För då kunde jag inte förstå
VARFÖR du inte lämnade pappa..
VARFÖR du inte gick ifrån honom redan när vi var små


Men skilsmässor var ju nästan helt otänkbara
För då skulle man hålla ihop "familjen" till vilket pris som helst
Så var det bara
Ofta stod männen för försörjningen och kvinnorna var mer beroende då

Synen på könens olika "platstillhörighet" var snäv och och ensidig
Rollfördelningarna var fastlåsta,entydiga och skuldbeläggande

Vilket ibland svårt för dig..som såg på livet.. med en liten annan blick

HUVALIGEN...vilken kvävande känsla ..för de "rörliga och fri-tänkande" människorna


DU mamma du ville PLUGGA och utbilda dig
Något som inte var så vanligt för en jordbrukardotter då
Särskilt inte för den äldsta
som skulle vara beredd att ta över stafettpinnen
till den kvinnliga omskötarrollen..från den äldre generationens kvinnor
Men Du var envis DU och gav inte upp
Så till sist fick morfar ge sig och du fick åka iväg för att plugga
Först på folkhögskola sen på handels

Många gånger har jag tänkt..VILKEN TUR.. att du var så envis
För hur skulle ditt och vårt liv sett ut
Om du inte haft ett hyfsat betalt jobb
Så nog har din envishet mest varit dig till stor hjälp.. MÅNGA gånger

Man kan nog säga att du var lite före din tid..när det gällde mångt och mycket




Det känns bra att få prata med dig mamma..OM tiden som gått-gått förbi
Om DET som jag börjar få syn på
När jag stannat till efter vägen ..vid dina olika åldershållplatser


Det har jag STOR nytta av.. i MIN relation med MINA barn

TY ALLT som gör mig fri..frigör åxå dom

Det ger mig styrkan.. att våga svänga in på nya "skogsvägar"


FÖRSTÅELSEN.. är en bra grogrund för NY-TILL-VÄXT
i en ÖPPNARE och FRIARE form

Sköt om DIG mamma..Vi hörs snart igen..vid nästa ålders-hållplast