lördag 10 augusti 2013
RÄDSLAN en LIVSBLOCKERARE
Musik kan ge och uppväcka många OLIKA känslor
Som den här,som är lite "spooki" och som fick de glömda.. att träda fram
Som när jag för FÖRSTA gången..för länge sedan
skulle flytta långt bortanför den invanda tryggheten
LÅÅNGT in i ensamhetens skog
innan min kropp fått sina skador
DÅ fick jag kontakt med den skälvande rädslan
Sen kan man ju ta sig en fundera kring det där med tryggheten
Som har lite olika infarter ...till att se på det hela
men det tar jag inte NU
I alla fall..så var jag mörkrädd..det är ingen som tror mig
när jag säger HUR rädd jag var..INTE jag själv heller..nu
Men den rädslan som jag bar på DÅ..fick mig att börja TÄNKA
Vad det egentligen var som skrämde mig
Där jag DÅ bodde HADE jag inget annat väl
Än att tvingas reda ut mina rädslor
ENSAM lära mig att ta/känna in ALLT det som sker i den tysta
MEN i den ack så livliga,rörliga och fantasieggande skogens mörker
DÅ började insiktens kittlingar nå in
och fick mig att förstå.. att rädslorna var för de ovana och oväntade
Det som var bortanför min kontroll..som jag inte såg
och från tyngden av ALLT det jag måste klara av
för att förmedla en trygghet till mina barn
OCH så från några obearbetade barndoms-livsupplevelser
Allt sammantaget fick mig att så sakteliga börja fatta
att ju tryggare man ÄR
MED och I sig själv
Ju mindre trivs rädslan
Och att övning ger färdighet
Och att rädslan NÄR den pågår kan öppna upp många djupgående knutar
Som kan ge självinsikt..så det gäller att passa på..
Att ta vara på kunskaperna medan innerdörrarna står vidöppna
Sen bar jag med mig en trygghet i min morfars ord..
från tillitens och trygghetens barndomsskog..som gav mig verktygen
till att möta upp och börja ..att ta min kamp... MOT rädslorna
För rädslan ÄR en KRAFTFULL LIVSBLOCKERARE
MEN jag skall inte vara så stor i truten och så kaxig
för även om jag gjort STORA framsteg
Så har jag inte HELT blivit av med ÅSKrädslan
men jag har tagit mig ur den handlingsförlamande rädslan
Som omvandlats till en respektens försiktighet..Det är jag åxå stolt över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar