HÄMNDEN ÄR INTE LJUV

Våld föder våld.. föder våld...
Hämnden är ljuv.. har jag hört sägas
Men har aldrig fördjupat mig ..ens stannat kvar vid de orden

Inte förän Nu när jag läste i Aftonbladet
om en 26-åring som skjutits ihjäl..
Efter en bra insats av honom, i en fotbollsmatch
På väg hem till sina föräldrar ,i trappuppgången där


Läste om, vad hans kompisar uttalade sig i tidningen om "citat:
"Det kommer att bli världens krig när hans vänner får reda på vem som har gjort det här. De kommer att döda honom. Man kan inte bara komma till Fittja och skjuta en kille på det viset, säger en barndomsvän till 26-åringen..

då tänkte jag..
vad då för slags ljuvlighet,gömmer sig i de orden

HUR kan hämnden ,någosin vara bli ljuv
..våld föder våld....föder våld
Och urlakar vårt innanmäte..tills bara tomheten återstår
FÖR INGEN SKALL INBILLA MIG
Att det INTE påverkar vårt inre...vår själ...vårt psyke
att döda..lemmlästa..skada..utnjyttja..snacka skit
Våldföra sig på en annan människa
Då måste det till, att vi kväver vår inre röst..vårt samvete
..våra känslor
Och tar död på oss själva först
Annars skulle vi inte ge den hämdlystna rösten
Vare sig någon talan eller rösträtt...
Hämnden ÄR INTE ljuv...den är i så fall bitterljuv
Hård och kall..
Och den förgör INTE bara offret UTAN även förövaren/na själva

Om du skadar eller tar något från någon
Faller de ALLTID tillbaka på dig själv
Och slår, med en förödande kraft..ner.. allt männskligt liv
Det finns ingen ljuvlighet i hämnden