tisdag 16 mars 2010

Måste vi ha draghjälp av lidandet För att vi skall bli uppväckta Till att se och uppskatta det vi har



Hörde talas om Att i en undersökning,bland ungdomar
Som genomgått cancer
Så mådde de bättre och hade kommit närmare livet
Efter sin sjukdom Än ungdomar som var friska
Då kan man ju återigen ta sig en funderare ,kring det här
med lidandets betydelse ,för att komma /nå fram till inre insikter
Lidande I den bemärkelsen Av sjukdom och uppvaknande till en ny medvetenhet
Vilket ju oftast bär med sig både yttre och inre smärta
Att se och inse det som legat i dunklets inre landskap
Att börja leva fullt ut Utan rädslors blockeringar
och omedvetenhetens färgade glasögon
MÅSTE man lida för att nå dit
Kan man inte göra det utan lidande,smärta och dödens flåsande i nacken
Eller når man bara till det inres ytskikt då
Kanske är människor oxå här olika Har olika inlevelseförmåga
och sätt att lära oss på
När livet kommer med sina olika lärdomar till oss
Hur som fick det här mig att ta mig en rejäl funderare
Kring det här med dödens närhet och lidandet som en "konservöppnare"
In till vårt stängda seende medvetande..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar