OM DET HÄR MED TRÄDGRENAR

När jag fick mitt första barn..då dök funderingarna upp. På det här med fackindelningar, stämplingar och Klassificering av människor . Något vi verkar tycka är ok. Så här var det. När jag fick mitt första barn .(har tre) Tänkte jag.VAD det var det alla barn ropade på ..Jooo mamma/mammor. Först tänkte jag . OM och när det är så många barn som ropar på SIN mamma. Hur kan höra höra att rätt barn då. Så mina tankar fortsatte att cirkulera. Men jag är ju inte bara en mamma. Jag är ju en egen individ och så med ett namn. Som utskiljer mig från de andra mammorna. Då vet ju då att det är mitt barn som ropar. Sen har succesivt med åren mina tankar på vad det här med fackindelning av människor GÖR med oss människor. För vi är ju som träd med olika och många grenar. Men ofta ser människor bara ett grenverk EN kvist. Kanske ibland för att dom inte vill se..För ser dom kan dom ju inte se med ensidighetens ögon längre. Ofta blir vi instoppade/kringgärdade/ fångade i ett uppgjort mönster av ANDRA. Det sker överallt. När du uppsöker vården..så blir vi redan från start OFTAST omedvetet imstoppade i ett fack. På hur vi ser ut Är klädda , din hudfärg Om vi ser FÖR friska ut. Fast vi är sjuka, För fet, för mager. För dåligt klädd Inte är så talföra. Minns min mamma som var sjuk. Men såg allt för frisk ut för det. Hon klagade inte Upplyste bara vården om problematiken. Men ingen trodde att hon var så sjuk som hon var. Inte förrän hon dog. Så vi blir bemötta. Som vi uppfattas. Det är likadant ÖVERALLT. Är du homosexuell,trans Eller annat. Så ses du bara som det . Ser du för bra ut. Så döms du efter det. Då är du bortskämnd Van vid att få som du vill. FAST ingen känner dig..Så tycks dom veta . Vem du är utifrån ditt yttre. Är du sedd ur andras ögon som misslyckad. Så är du det. Är du kvinna eller man likaså..Istället för att se oss som varandes människor. Tänk vad många otvungna möten vi då skulle kunna ha. Allt skall vi stoppa in i våra uttänkta fack. För en herrans massa år sedan fick jag en komplimang. Som jag ser det. Fick höra att." det går inte att stoppa in dig i ett fack inger ". Vad skönt att höra..För då är/blir jag fri.. VI ÄR ju så mycket mer som människor /personer Än det fack vi placerats i. Är det för att vi behöver/måste ha koll på vårt liv. GENOM att ha kontroll på andra. Att vi därför stoppar in människor i olika fack. Är du religös hamnar du där. Är du pensionär.barn,ungdom, sjuk, rik, berömd och mycket mer/annat . Det är /verkar och så vara ett inmatat mönster sen århundrande tillbaka. Men tänk vad vi missar När vi ensidigt stoppar in människor i olika fack. Vi fråntar ju dessutom människor friheten att vara den mångfasetterad varelser/människor de/vi är. Det finns FLERA grenar på ett träd. Ensidigheten i vårt sätt att se på våra med människor. Är nog det som skapar vår enögdhet och försvårar öppna kommunikationer med alla. För om vi stoppas upp våra möten med andra. Med våra fördomars imnmatade mönster. Så kommer vi aldrig att utvecklas. Då får vi leva i en OFRIHET. Då vi kväser/kväver andra människor med vårt behov av stoppa in dom i olika fack. Sen tänker jag som så.. Att jag har fullt upp med mitt liv - att uppfostra mig (vilket inte alltid är lätt). Utvecklas,utforska lära mig och växa som människa. Så jag förstår inte att människor har/tar sig tid att leva andras liv, uppfostra andra. Att skapa genom fackindelning en föreställning öm/över HUR andra ÄR och bör bete sig. Nätet är fyllt av männskor som tycks veta hur andra skall leva SINA liv .Vara,betee sig.Tänka, tycka och känna. Som vi tycker. Lär känna dina medmänniskor INNAN du stoppar in dom i de trånga och syrefattiga facken. Kom ihåg att ett träd har MÅNGA grenar OM du vågar och tar dig tid att stanna upp och se dig omkring. Så har vi mycket att upptäcka och lära av andra. VARANDRA. Men jag minnsoch reaktionerna på det där med mammarollen.Som jag tog upp Att mina barn kallade mig vid mitt namn. . Det tar inte bort mig som mamma För det är jag ju och så. Många reagerade starkt. På att jag inte hade mamma som förstanamn. Det var väldigt laddat för många. Det här är och så ett stor och vidlyftigt ämne, som jag bara har nosat på. Och så för att utveckla mina tankegångar.Förtydliga dom för mig själv. Respekt och omtanke om /för andra/varandra är ett bra motto. Låt INGEN förminska dig.Låt ingen stänga in dig i en liten låda . Där du inte kan andas vara fri..vara dig själv Den du är med hela ditt väsen Kram