Plötsligt tog vissheten tag i mig -FAST jag VET
Vilken ålder jag befinner mig i
Men ändå - för när insikten obönhörligen borrade sig in i mig
Träffade den mig som om det vore en NYHET - (som inte gällt mig)
Den om att jag tillhör den åldern som är i RISKGRUPPEN när det gäller Coronaviruset
Det fick vi inse dottern och jag när vi talades vid i mobilen
Om riskerna som experterna talade om NÄR det gällde att besöka mor och farföräldrar
Hon hade liksom mig INTE tänkt på det- Inte på det viset
Nu lever, bor och verkar jag ju i SKOGEN
som tar hand om mig på bästa sätt
Men skulle lessenheten tränga sig på -över det Coronaviruset ställer till med
och om jag inte skulle få träffa "gänget" på ett tag
(om Coronaviruset skulle bli utdraget/ långvarigt)
gäller min oro alla mer sårbara/utsatta människor
Och som mina nära och kära som ju är MER utsatta
bland alla människor i stan - än för mig här i skogen -
Men nog hoppas jag innerligt på ett mirakel
Att Coronaviruset skall försvinna och lämna vår planet
Oss människor ifred
Och att vi förhoppningsvis tar till vara på alla nya erfarenheter och kunskaper
som vi fått av Coronaviruset härjningar
Att det ger oss ett NYTÄNK
När det gäller det här med människor och ekonomi
Att det ju ÄR ekonomin som skall VERKA för oss människor- INTE tvärtom
Att vi skall få en större/ MER utbredd SOLIDARITET och RESPEKT
För ALLA människors väl och ve och FÖR vår planets BESTÅENDE
För vi står oss slätt om vi inte samarbetar
Om vi inte låter våra känslor, förnuft och givna kunskaper och erfarenheter samverka
Efter det att Coronaviruset mattats av
Så jag hoppas att vi INTE går tillbaka till ett förlegat synsätt
UTAN låter ekonomin verka för alla människor med SOLIDARITETEN i blickpunkten
och på VÅR planets fortbestånd
Var RÄDDA OM ER och VARANDRA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar