av olika känslor
För jag har ingen far att fira..på det sättet
inte ens OM och HUR ihärdigt jag än försöker leta fram några varma minnen
Så minns jag ingen kärleksfull FAR
Minns honom gör jag på annat sätt..
när jag gjort och skall göra mina vägval
För fars dag är för mig en påminnelsedag om förlåtande
Och så brukar jag gå in och läsa vad andra skriver
om sina fäder... på fars dag
deras härliga och tillitsfulla beskrivningar
att få känna att dom finns där... så vackert tillgängliga i människors minnesbanker
Dom som inte synligt går bredvid längre
Att höra "barn" beskriva sina fäder i varma,trygga och kärleksfulla ordalag
Får mig att tänka och känna vilka lyckostar ni är
Som haft och har en far som etablerat sig i era hjärtan
Förr var det smärtsamt DEN min längtans saknad
Nu har har den lagt sig till ro..
Längtans saknad efter en fars kärlek och närvaro..
DEN stannar nog alltid kvar inom mig
Men nu VET jag ju var känslan kommer ifrån
Och att de lärdomar jag fått med mig istället
har gett mig så mycket annat
Men det är klart att jag saknat och saknar en far..
som etablerat sig i mitt hjärta med varma minnestankar
För det jag minns... OM och NÄR han var hemma
är/var rädslan och otryggheten
Men älskade HONOM gjorde jag..för han var ju min far
Den som varit delaktig i min tillkomst här på jorden
Förlåtit honom har jag gjort..
Har ALDRIG hatat honom..bara känt en sorg över allt det han inte förstod
Det som han sen var tvungen att själv leva med
Hann träffa honom innan han dog..
Och jag förvånades över hur liten han var
(jag som tyckte att han var så stor)
och hur lite han insett
Kanske är det så att han inte klarade av det..att titta på sig själv
Men jag är helt säker på att han känt och kände min kärlek
Ett barns solidariska och outtröttliga kärlek
Det måste åxå ha gjort ont
Den som var så jobbig för honom att ta emot DÅ
när hans dåliga samvete försökte trampade ner den.
Vi har alla tagit/tar våra felsteg och snubblat på vår väg
Och det ÄR där de största sveket ligger mot oss själva
Därigenom mot andra åxå
Att och när vi inte inser att vi inte är perfekta..
att vi snubblar lite då och då
Då erfarenheterna.. DOM vi får..får vi inte förrän i efterskott
Efter det erfarenheten är gjord..
Så att resa oss upp ..ta en titt i spegeln..borsta av skräpet och gå vidare
med de lärdomar vi fått/får..
tror jag är nyckeln till mänsklig fram-gång
Att inte döma varandra.. (oss själva ).. utan istället räcka ut våra händer
för att stötta..hjälpa den snubblande upp och så oss själva
För nästa gång kan det vara DU som behöver få höra "jag förlåter"
och att åxå förlåta oss själva för det vi inte förstått
För INGEN skall behöva stanna kvar vid "misstagens" skam och skuldpåle
som hindrar våra fram-steg..
Dit inget ljus når in
där människan gömmer sig i skuggornas inre förnekelserum
som är tapetserat med skulden och skammens svarta tapeter
Det är så livs-farligt
För om vi inte vågar titta på oss själva i självrannsakans sanningsspegel
(som kan ha sina fläckar)
förmår vi ju inte gå vidare mot nya fram-stegsmål
Såsom som du själv vill bli behandlad.. bör du behandla andra
Och nog vill jag bli förlåten för de felsteg jag tagit
För allt de jag inte förmått förstå och klarat av-
Det är fars dag för mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar