SMÅ LÄCKERBITAR

När jag läste om vargattacken Då och där två minishettisar dödades. Kom jag att tänka på min tid i Grannäs..när jag levde med mina hästar,hundar och katter NÄRA skogen Med de vilda tilll närmaste grannar. Det fanns björn,lodjur och andra djur.

Det fanns en björnskylt uppsatt vid skogsvägen för att upplysa oss om att det fanns/finns björnar här - nära mig och där jag brukade gå. När man vandrade så mycket i skogen som jag gjorde så lärde jag mig lite om var djuren kunde dyka upp och hur dom betedde sig Rädd var jag aldrig. För lär man känna och respektera varandra Så är det i djurvärlden som bland oss människor. Att det blir tryggare då.

Men jag tog in mina hästar om natten För även om jag hade elstängsel och strömmemn påslagen. Så kunde hästarna drabbas av panik om ett rovdjur dök upp. Det fick jag erfara med min stora häst, då ett lodjur dök upp och min häst sprängde igenom den strömförande tråden. Nu hade jag balkongdörren öppen för att höra om något skulle oroa min häst Så jag hann ut och ta fast henne. Så med vetskapen om att björnar strök omkring här i Grannässkogen -nära hagen och mina små shettisar, måste vara som små läckerbitar för ett rovdjur. Så jag tog jag det säkra för det osäkra och tog in dom om natten . Särskilt när björnen kommer ut ur sitt ide om våren Där den legat under vintern utan mat ÄR den ju vrålhungrig och på dåligt humör. Och vem skulle inte vara det om man fått vara utan mat så länge . För vid uppvaknadstiden finns det ju inte så mycket att äta. Någon myrstack kan lindra den värsta hungern. Men näää jag vågade inte ha ute mina två hästar av ministorlek. För man vet aldrig säkert vad en hungrig björn tar sig till med.